Hallå gott folk! Igår var jag vrålhungrig när jag kom hem. Smörgåsar fick bli middag och bloggtid fick bli sömn ;)

Men jag ska berätta om vår lilla expedition! Samlades efter jobbet; jag, Glenn, Eric, Johan och Kristian. Det här skulle bli kul!

DanderydDeathReflex bjöd på djup kramsnö från första steget, och jag tror ALDRIG det varit så tyst i spåret efter 2km. Haha… jag tror alla funderade på hur jobbigt detta skulle bli ;) Som ni vet så är ju banan ruskigt svårsprungen redan när det är barmark (!) så det gick ju inte snabbt vill jag lova.

Det där om ”eventuellt två varv” försvann efter 5km när jag insåg att jag skulle bli glad om jag kom runt ett varv haha.

Nej men efter ett tag så kom vi in i det och gänget jobbade på. Man fick väldigt få steg gratis och vi skulle definitivt sätta all-time-high på banan. Glenn som aldrig kört banan tidigare insåg nog att vi inte överdrivit banans brutalitet..

Men kul ändå!!

Stundtals så kom man ju in i riktig feeling. Jag bara njöt… fastän benen var rätt möra från tidigt stadie så kändes det som vanligt helt fantastiskt att vara ute på äventyr i skogen!

Jag vet, jag blir ju alltid lite dramaqueen, men snart så föreställde jag mig att vi var ute på expedition!! Weeeehoooo :)

Och den tog aldrig slut.. hehe. Och fingrarna frös.

Men rekordlöpningen (!!) på ca 16km blev 2.45-2.50 totaltid. Vi pustade ut i backarna här och var, säg att ”effektiv” tid var 2.40.. hahaha.. Helt galet på 16km. Var vi ute och vandrade?

Tro mig, vi jobbade ;) Och vi var väl värda kaffe efteråt!