Hejsan vänner. Jag är sjukt illamående. Sitter på tbanan. Så oerhört konstigt och svårbeskrivet egentligen. Det här med att man tränar för att MÅ BRA. Och ändå kan sitta på tunnelbanan halvt utslagen och illamående.. Och ändå vara sjukt nöjd? Vad är det för fel på en egentligen? ;)

Började kvällen med en fartleks7a, blndat 4-5tempo. Med cykelkläderna i ryggsäck flög jag ändå framåt obehindrat längst med Karlbergskanalen. Alldeles för pigga ben för att ha gjort 32km igår.

Rullade in på Sats Odenplan och plockade biljetten till illamåendet. Jag, Alex och Hanna var lite glada innan, tills vi fick veta vad det skulle bjudas på… Hehe…

Instruktör Michel förkunnade 10min-intervaller på tuff tröskel. Sju stycken.

70min tröskel alltså. 2min vila mellan.

Jo men visst tjena. 10min är rätt bra med tid. Fokusförflytta. Pannbensträning. Kämpa. Slita. Svettas.

För varje intervall blev jag tröttare och tröttare. Jag körde intervallerna ståendes för att få (gratis?) statisk bålträning. Spänna, spänna, spänna bålpartiet som värkte till slut.

Jag vet ärligt inte hur dem tog slut till slut, men det gjorde dem. En efter en.. Efter en..

Och just i denna stund är jag så löjligt nöjd med mig själv, samtidigt som jag känner mig halvt tragisk med sminket typ i hela fejjan och så lite ork att jag inte vet hur jag ska komma hem. Men annars så, tipptopp! 35min löpning + 100 intensiv spinning. Så kan man också fira en tisdag..