Såhär en trött söndagskväll måndag menade jag, till ära så vill jag bara berätta för dig kroppen att du är grym. För att du pallar

• Alla upptåg i tid och otid. Hela 2013 års kalender ställde höga krav på dig.
• För att du tyckte det var himlans skoj att rulla runt 4,5h i skogen igår kväll sådär lite spontant
• ..och för att du levererade som fan (!) på dagens crosstraining fastän din inneboende (jag) inte riktigt hade några större förväntningar med tanke på gårdagens löpning. Att du ändå pressade och gav allt på samtliga övningar och levererade burpees och armhävningar som att du aldrig gjort annat… tack för det. 

Ibland ser och hör jag folk klaga på sina ”idiot-knän” och ”dumma ryggar” osv. Been there och done that. Jag var väldigt bitter den gången jag skadade mig. Jag var ännu mer tragisk när jag blev övertränad för några år sedan. Att bara köra över och köra över sin kropp tills den tar slut. Det gör ont när jag tänker på det.

Så nuförtiden vet ju ni som läser bloggen att jag är väldigt mån om att samspela med kroppen. Vara tacksam för att den håller. Försöka ge den det som krävs för att hålla. Känna efter. Aldrig gå över gränsen. Ibland pushar man och utmanar förstås, men det är skillnad mot att köra över och motarbeta.

För i slutändan, vilket man till slut förstått också nu på riktigt, så är det en kropp och en kropp only som man har belönats med, så man bör vårda den så länge man kan. Då håller nog maskineriet bra mycket längre.

För att avsluta så lägger jag upp en bild på plankan med vikt. Inte vilken vikt som helst, utan en riktig iron-kotte :)