Jag alskar verkligen choklad. Inte sa att jag slanger i mig flera kilo bara for att, utan jag njuter verkligen av det. Jag foredrar alltid lindtchoklad framfor allt annat och jag kan verkligen langta efter en Italienresa eftersom jag vet att det innebar en massa god choklad. Som men kaffet och piadinorna, foccicciorna och pastaratterna..
Om det bara inte var ett sant himla mycket svarare land att leva i jamfor med Sverige. Da hade jag aldrig tvekat.
Nog med filosofering. Chokladen och soffan kallar pa mig. Battre bloggande imorn, jag ar en zombievariant av Miranda just nu. Mojligtvis som resultat av maran och den totala utmattningen. Egentligen inte sa konstigt att jag kanner mig trottare psykiskt an fysiskt. Jag tror personligen att en mara ar 50% psyke och 50% fysik. Jag tvivlade aldrig pa min fysiska form innan sondagen, daremot pa den psykiska.
Men den visade sig ju starkare an nagonsin,och det ar just det som kravs for ett riktigt lyckat lopp. Att langta efter att fa kampa, att frammana krafter nar det gar tungt samt att klara av att halla sig lika fokuserad vid 5km som vid 35km. Forstar ni vad jag menar?
Jag ska utveckla det psykiska nar jag inte kanner mig som en mosad potatis. Kanske ska man lata huvudet vila lika mycket som kroppen efter en mara t.o.m?
Nu drog visst filosofen fram har. Filosofen tar sig ifran datorn nu. Kom garna med egna reflektioner kring psykets del vid ett marathonlopp!