Alla kan springa marathon. Jag tror stenhårt på att alla kan springa marathon. Det enda som varierar är tiden att göra det. Men samtidigt har det ingen betydelse. Huvudsaken är att man har sprungit ett marathon.
När jag anmälde mig till marathon första gången var jag 17år gammal och sprang inte så mycket. Men jag var fast övertygad om att om andra människor kunde ”springa marathon” så kunde jag också. Jag började förstås springa ganska mycket efter anmälningen, men just när jag bestämde mig var jag som sagt ingen direkt löpare.
Efter maran 2006…
Bara ”springa marathon” var ju ett ganska laddat uttryck då. Jag trodde marathon vart ”typ det längsta man kan springa” på den tiden, och med mitt självförtroende var det ju såklart att jag skulle göra det. Bara att kunna säga att man har sprungit marathon, det var ju det som drev mig, prestationsfreaket…
Så jag tycker att alla som någonsin har funderat på det borde satsa. Det går! Jag tror bara att man måste tro på sig själv. Sedan kanske man ska ha sprungit ett antal mil också innan man väl ställer sig på startlinjen, men inte nödvänsigtvis innan man anmäler sig.
Om man tex anmäler sig till maran nu i höst så hinner man definitivt träna upp sig igen. Jag kommer ihåg hur jag satt på kontoret i Italien och funderade på att anmäla mig till Stockholm Marathon. Jag hade precis börjat tycka att det var kul att springa igen, och anmälningsplatserna började ta slut. Jag tror jag väntade tills de allra sista dagarna där i oktober/november när det bara var ett hundratals platser kvar.
När jag kom igång igen i vintras i Italien..
Men tänk VILKEN TUR att jag anmälde mig. Jag hade ju ingen aning i den sekunden att jag skulle börja blogga endast om min löpning (för då hade jag ju en Italien-blogg) när jag flyttade hem till Sverige igen i januari. Att bloggen skulle bli en stor löparblogg, att jag skulle anordna löpträningar, att jag skulle träffa så många underbara löparvänner och att jag skulle bli sådär överförälskad i löpningen igen.
Jag hade ju precis börjat springa längre än en mil igen. Så jag slog till.
Jäklar vilken tur. Kolla var bra det kan bli om man litar på sina instinkter.
Kör ni andra också!
Glöm förresten inte att tävla i min Stockholm Marathon-tävling!
All den här marablogggningen jag tar del av börjat smitta av sig.. Kikade lite på jubileumsmaran i Sthlm – rörde dock i hop det och trodde det var 2011 men upptäckte att det är 14 juli 2012.. Jubileumsmaran blir det helt klart – det är då hundra år sedan första maran gick i Sthlm (hur många ggr får man vara med om det?!).. Nu ploppade nästa tanke upp, kanske skulle man anmäla sig till 2011.. Hmmm.. Bacillen Ni har smittar tydligen ;)
Nu är det bara fredag kvar och sedan är det dagen SM för Er alla grymma som står där på startlinjen på lördag.. :)
Åh vilks snygga brillor du har på dig, love them:P
Du vad tycker du om att springa innan frukosten? Jag måste nästan börja göra så för att jag har så konstiga arbetstider men ville ha lite proffsutlåtande:)
Lycka till på Lördag!
/Maria
Du lyckas nästan övertala mig! Jag har fullkomligt avskytt att springa förr i tiden, men alltså. Jag vet ju att det är kul egentligen, och det är klart att man kan! Får fundera på det där till i höst, kanske börja löpträna lite på känn i sommar och se hur det går.
Hjälp, tänk om jag börjar tycka att det är jätteroligt, de vore nästan läskigt.