Jag sprang ju ändå marathon i förrgår. Marathon.

Jag glömmer bort att det egentligen är stort. Mycket stort. Jag glömmer bort att det inte var länge sedan1h löpning var stort. Jag glömmer bort att det inte var länge sedan löpglädje överhuvudtaget var stort.

Det vände den där kvällen den 16:e september 2009 när jag äntligen tyckte att det var kul att springa igen efter 3 år. Det blev inte superenkelt efter den kvällen heller utan det tog fram till december innan jag verkligen sprang på riktigt igen. Men gud så lycklig jag var när jag sprang den där kvällen. För mig var det gigantiskt att njuta av löpningen igen!

Jag bara sprang, sprang och sprang. Jag var så lycklig över att benen och huvudet ville igen… och nu i förrgår sprang jag marathon ”bara sådär”. Besviken kom jag i mål. Men ändå, tänk att jag sprang marathon ändå. Det är mer än vad de flesta gör i livet. Jag måste nog tänka om lite…

Från den 16: september 2009:

Jag fick en “back in the days” upplevelse ikväll. Jag blev den där gamla vanliga duracell-kanin-Mirandan i löparspåret. Den där som inte ansåg att det var träning förrän du passerade 15kilometersskylten, den där som ansåg att det vara vardagsmotion om du bara joggade, och inte löpning. Den där Mirandan.. den där som bara gick, och gick, och gick..

 

Den blev jag ikväll! Äntligen, äntligen så jag har längtat efter att få tillbaka den där känslan av att jag bara kan gå, gå och gå. Den där känslan som säger att kroppen kan springa föralltid. Den där känslan som jag förlorade i samband med att jag gick in i löpar-väggen…

Nu är jag på gång! Med stora steg! Inte bara känslan fanns ikväll, utan även glädjen, stämningen och orken! Stack ut efter en dålig dag på jobbet, tänkte “äh springer väl en snabbis på 30 min” och kommer ut, och slutar inte springa.. det blir färre folk i spåret, mörkret kommer och jag bara fortsätter. Kroppen och huvudet vill.

När det plötsligt är beckmörkt inser jag att jag måste ta mig hem, och det med stor omväg eftersom det inte finns lampor överallt.

Klockan stannar på 103min; dvs 1h43min.

Utan GPS är det svårt att säga längden, men jag höll ett hyfsat tempo igenom. 17-18km? Kanske 19 tom, men huvudsaken är att det var kul. Hade jag kunnat hade jag nog fortsatt en stund till!,

Det är stort ju. Jag inser det nu. Det är jättestort :)