Äventyraren:
Ger sig ut på nya rundor jämt. Letar ständigt efter utmaningar. FARTLEKSFANTASTEN!
Konservative:
Samma runda varje gång. Samma tempo. Bekvämt och bra. Förändring – nej tack!
Tävlingsmänniskan:
Allt är en tävling. Försöker ständigt slå sina gamla tider oavsett om det är löpturer, tunnelbanetrapporna eller först till kassan på Konsum – alltid en vinnarskalle!
Blaha:
Bryr sig varken om tävlande eller att upptäcka nya ting. Tar en runda när man känner för’t. 3km idag, 10km nästa vecka – vem bryr sig liksom??
Minglaren:
Springer vad som helst, bara någon annan är med! Låter munnen gå varm under rundan. Vem kollar på klockan när det är fika-löpning?
Enstöringen:
Kan ej springa i grupp. Hör någon annans flås. Tvingas prata?! Nej usch hemska tanke! Tävling går väl ann, men då måste man springa snabbt så man slipper vara social med andra…
Hur fungerar du? Är du solklart en av typerna, eller en blandning? Har jag missat någon?
Jag är nog mest en blandning av minglaren och äventyraren, med lite starka inslag av tävlingsmänniskan förstås ;)
haha, och jag är den konservative enstöringen! men jag försöker jobba upp tävlingsmänniskan i mig.
Jag är nog en blandning mellan äventyraren och tävlingsmänniskan.. Längtar bara tills jag har tillräckligt bra kondis så jag kan utnyttja det till fullo!
jag är nog en salig blandning av tävlingsmänniskan/äventyraren och enstöringen..Gillar helst att springa själv men tävlar konstant med mina egna tider. Som bäst har jag det då jag springer dit näsan pekar för stunden…såvida jag inte har glömt SL kortet hemma och löpturen blir dubbelt så långt som jag tänkt mig:)
Hahaha! Jag o Fredrik skrattade gott åt det här inlägget! :) Jag är nog enstöringen medan Fredrik är tävlingsmänniskan. :D
För något år sen var jag helt klart Enstöringen. Kan inte springa om någon annan springer före. Då blir jag stressad. Har iofs lärt mig prata medan jag springer. Hahaha!