Vet ni vad jag har insett?!
Det är lite häftigt. Den 16:e september 2009 var då jag på riktigt fann löpglädjen igen, det var då jag ”bara sådär” kunde springa riktigt långt igen. Det var då jag sprang över 1,5h igen efter att ha joggat runt halvtimmar i 3 år.
Från 16: september…
Jag fick en “back in the days” upplevelse ikväll. Jag blev den där gamla vanliga duracell-kanin-Mirandan i löparspåret. Den där som inte ansåg att det var träning förrän du passerade 15kilometersskylten, den där som ansåg att det vara vardagsmotion om du bara joggade, och inte löpning. Den där Mirandan.. den där som bara gick, och gick, och gick..
Vet ni vad som är pricket över i:et?
Jo att den 18:e september går UPPSALA MONSTER TOUR 100km!
Vad vore häftigare än att gå från noll till 100 – bokstavligen talat?!
Eller ja, från 5km till 100km.. På nästan exakt ett år.
Är det bara jag som anser att det känns ”menat”?
You go grrrrl! Träna smart och vila effektivt så kommer du att gå långt. Eller snarare springa.
Självklart var det Meant-to-be!
Ok! Bara du hämtar dig till Lidingöloppet helgen där på:-)
Klart du skall springa! Som du säger; MEANT TO BE!!! Det är ju ascoolt!