Många är inne på det redan. Det blir mörkare. Det blir läskigare. Det blir farligare (?) att springa ute.
Jag hatar det. Jag HATAR det!! Jag hatar hur man ska behöva känna sig rädd när man springer ute, jag hatar det bara. Jag skiter i det. jag är bra mycket dummare än vad jag borde ibland, man varför ska andra människor plocka bort min livskvalitet?!
Jag ryser av obehag varje gång jag läser om skräcken i Örebro. Tvillingsyrran bor ju i Örebro.. och jag är glad över att hon inte är så superfixerad vid löpning som jag är. jag är också glad över att hon är starkast i Sverige – det lindar min oro en aning. Tur att jag själv inte bor i Örebro för övrigt.. jag hade väl blivit tokig..
Men visst, man behöver inte vara föör dum. Man kan alltid vidta diverse säkerhetsaspekter när man ska ut och kuta i mörkret nu.
– Viktigast är att synas! Reflexväst är ett måste! Sedan har jag ett nytt tips: Sådana där superlätta och smidiga cykelljus, häng fast en i ryggan/jackan eller håll i den, då lyser du upp ännu mer.
– Ha mobil med dig. Oavsett. Ha alltid mobil. (Själv så har jag ju sprungit så vilse att jag inte har hittat hem, på riktigt, och förbannat mig själv över att jag dumpat mobilen hemma. En gång skulle jag springa runt Brunnsviken, tappade bort vattnet, kutade 22km, mötte ett par som berättade att jag var i Hjorthagen, varpå jag frågade ”om jag fortfarande var kvar i Stockholm?” Det var en kul/jobbig kväll…)
– Var alltid lite försiktig ändå. Du behöver inte ta de mest tomma stigarna i skogen, även om jag hatar att man måste anpassa sig, men det är bara sunt förnuft.
– Överfallsalarm. Jag har sprungit med det ganska mycket i mina dagar, men mest för skydd mot hundar – ifall att.
– Musiken är klurig. Jag vill lyssna på musik när jag springer. Jag tänker inte titta mig över axeln när jag är ute, men slopa musiken om du vill ha bättre koll på omgivningen.
– Sällskap. Sällskap är egentligen ett perfekt sätt att göra en löprunda säkrare. Boka in ett pass i veckan med vänner, eller gå på t.ex Friskis & Svettis gratisträningar utomhus, eller plocka med sambon. Sambon kan ju ta cykeln om han/hon inte hänger med i ditt tempo.
Vad har ni för fler tips gott folk?
Överlag så tänker jag såhär: det finns massor att akta sig för – men man ska inte behöva vara rädd. Om man skulle vara rädd för ”allt som kan hända” så kan man lika gärna sitta inne dygnet runt. Så ta hand om er, men låt ingen tvinga er att sitta instängd. Tänk på att bilarna ser er sämre, det finns gropar i vägarna som du inte ser, vissa människor ute på gatorna är idioter – men för allt i världen, välj inte bort löpningen. Det går ändå.
Jag hatar verkligen att ett pervo har tagit mitt favoritspår ifrån mig. På dagtid! Jag kommer aldrig att springa där själv igen. Sambo är skitbra om man har någon, men vänner är precis lika bra och en stor portion uppmärksamhet.
Mycket bra inlägg! Jag läste en lång, beklämmande diskussion på jogg.se angående om man som tjej ska vara rädd när man springer på kvällarna och blev bara så förbannad. Klart som fan man inte ska vara rädd! För hur man än vänder och vrider på det så kan man ju inte gå runt och vara skräckslagen för att bli överfallen eller våldtagen, då begränsar man ju sitt livsrum. Sunt förnuft är bra, men också att sträcka på sig och känna sig stark och oövervinnerlig. Ser man rädd ut tänker jag att man är ett ”enklare” offer än någon som ser stark och självsäker ut.
Och kom igen, visst, det händer hemska grejer, men vad är sannolikheten att det skulle hända just dig just när du är ute och springer? Undantaget är förstås när det går nån galning lös som i Örebro, men i de flesta fall är det ju inte så. Och ska man vara rädd för att bli överfallen borde man ägna sig åt det när man står i krogkön.
Jätte bra inlägg!
Tyvärr tillhör jag den skaran som råkat ut för ett överfall och är därför rädd. Försöker i den mån det går att lägga mina rundor när det är ljust eller på morgonen (känns av någon anledning tryggare då).
Det som jag tycker är värre än mörkret är alla lösa hundar. Hundarna finns där hela året och går tyvärr inte att undvika. För mig och alla andra hundrädda är detta jätte jobbigt. Jag vet inte hur många gånger jag fått vända om för att hitta en ny runda eller stanna för att jag inte vågat springa förbi – på grund av lösa hundar.
Jag hör allt som oftast av mig till någon om ungefär var jag kommer springa innan jag sticker ut. Omutifallatt.
Miranda, jag vet inte vad du har för en telefon, men jag har en aning om att jag sett iphonelurar i dina öron någon gång. Är det så att du har iphone/smartphone så finns en app som heter Runmeter. Den trackar dina rundor, och kan också uppdatera till valfri mail eller hemsida. Två plus, (1) du ser under tiden du springer var du befinner dig på en karta (det är kul att springa, men då slipper du springa bort dig). (2) Skulle det hända något så finns det på mail exakt var du befinner dig.