En pendlande historia

Idag så satte jag igång och körde mitt nötande efter jobbet igen. Alltså det går inte att beskriva hur underrbart det är egentligen att få lämna jobbet iförd löparskor. Stressen liksom bara rinner av en på direkten.

Så jag körde mitt lilla race i behaglig mak och njöt av löpsteget. Njöt när jag tänkte på alla underbara, fina kommentarer som jag har fått idag, Tänk att människor tycker på det sättet om lilla mig. Så underbart, och det gav löpningen en ytterligare kick idag. Drömde mig bort..

Efter 2-3km passerade jag Barkarby pendeltågsstation. Slutmålet för dagen var ju Karlberg där jag skulle träffa en kompis, så jag skulle bli ett eget pendeltåg idag.

Sedan blev ljus till mörker och jag filosoferade som vanligt. På grundträningen, på kvalitetsträningen och på olika event framöver. På hur utebliven kvalitetsträning bidrar till att jag kan köra mängdträning typ… ja jämt. För att det sliter inte på samma sätt som intervaller och snabbdistans.

Kom till slut fram god, glad kexchoklad till Karlberg. Hade avverkat nästan exakt 16km och hade nog dragit loss ett par till om jag hade haft lite mer tid. Men så tänkte jag att jag ju kunde sluta på topp, och löplusten sitter kvar i benen fortfarande kan jag lova! Bådar gott inför morgondagen!

Pulsen var på extremlåg nivå. 148slag/min, och med en maxpuls på ca 205-206 slag innebär det ca 72% i ansträngningsnivå. Låg ansträngningsnivå med andra ord. Känns skönt och gött. Sällan jag har så låg puls vid löpning faktiskt. Bara man börjar jogga brukar man ju komma över 75%. Så det känns grymt!

Så varför åka pendeltåg när man kan springa själv?!

Summa: 16km, 1.32.32, puls 5.43, puls 148

3 Comments

  1. Imorgon ska jag också springa hem från jobbet. Första gången jag gör det på VÄLDIGT länge, men hoppas få in en liten vana..

  2. Så skönt det låter. Tror att det här får bli mitt sätt i vinter. Springa direkt efter jobbet, medans solljuset finns i vinter. Och sedan ta bilen hem… inte så bra att springa 3,5 mil hem kanske, inte när man inte har det i benen än.

    • Låter ju jättebra Camilla. Men det är ju tanken som räknas, och du verkar ha viljan! :)

Comments are closed.