Ja, Inte var det toppen på löpningen hem heller idag.

Mina 19mil känns minst sagt i hela kroppen. Jag som trodde jag hade kurerat mig rätt bra. Men men, inte alls. Sammanlagt 12km i seeeeegt tempo och med seeeeg känsla. Ingen njutning. Inte ens en ”ja, men de var skönt ändå”-känsla. Inget alls. Jag ville inte springa, kroppen ville inte springa. Jag är nog bortskämd egentligen, för detta händer så sällan.

Så mitt planerade morgonlöparpass och efterjobbetpass imorgon går bort direkt. Jag springer för att jag älskar att springa. Så jag måste återhämta mig nu, och visa för mig själv att jag faktiskt kan tänka efter före. Det är uppenbart att kroppen är trött och ingenting annat. Därmed vila.

Så jippii…pendeln imorn. Blä.

Med en puls på 142, 69% av max, så skvallrar det i alla fall om rätt bra kondis just nu. För gick man ju över 75% bara av att börja ta löpsteg, så det är väl ok.

Nej nu ikväll ska jag sova, ladda och superkompensera. Kämpa Miranda.