Igår tränade jag bokstavligen talat från att jag gick från jobbet tills jag somnade. På ett ungefär.

Skuttade i löparskorna efter jobbet och rusade ut från en dag av skrivar – och mailproblematik. Äntligen springa! Dock så kändes mina 85km från förra veckan av, och frågan är om inte jag hade gynnats av ännu en löpfri dag. Oh well, man kan alltid vara efterklok.

Hur som, rätt så pigg var jag ändå med måndagen som hel vilodag, och jag drog på lite tempo pga tidspress. Behövde ju vara game på gymmet en viss tid för att plocka ut biljett till Shape-träningen.

Avverkade mina 12km som om ingenting. Otroligt egentligen. Tänk när man tyckte 12km var en sjukt lång sträcka, nu är det bara ”jag ska ta mig till gymmet”- sträcka??! Fascinerande hur man kan höja sin nivå.

Shape’n var bra, funktionell styrka för hela slanten. Hade lurat med min nya vän Piotr och även han fick sig en omgång. Rätt så mycket ben men helt klart ”Bra för löpningen”-träning. Efter det passet var jag inte riktigt klar och lurade med Piotr på BodyCombat också ;) och det var skoj igen. Helt klart kul att jag upptäckte det i söndags.

Inte en extrem utmaning i varken kondition eller styrka, men ändå ett kul sätt att träna, samt att jag får en omgång på överkroppen. Dessutom såg jag helt klart ”Bra för löpningen”-potential i att man skuttar runt väldigt mycket till olika sidor och fram och tillbaka. Tror jag bygger upp mer än vad man anar i skadeförebyggande syfte. Så man pallar snubbla i terrängspåret i vår.

Som ni ser gör jag det mesta i ”Bra för löpningen”-syfte.

Jag går på idrottsmassage, sover, äter, vilar, köper skor m.m. i ”Bra för löpningen”-syfte. Allt. Det bara är så. Oavsett så är det löpningen som går först. Jag reflekterade lite över det under själva löpningen igår. Vilken kärlek jag känner för den.

Gör ni också mycket i ”Bra för löpningen”-syfte eller är ni inte alls i närheten av lika besatta?