Ibland upplever jag att jag måste ”förklara mig” eller på något vis skriva varför jag gjorde si, eller så. Kanske för att jag vill att ni har hela storyn innan ni dömer mig? Eller för att jag helt enkelt vill att ni hänger med på alla håll.

Jag tror mer på det senare.

I början av veckan övertalade Theres mig, min partner in crime, att vi borde köra RBTmaran. Jag var galet sliten, trött och hade noll lust att springa uppför en skidbacke hela lördagen. Men ändå. Det räckte med att hon ville för att jag skulle hoppa på tåget direkt. Sådan är jag liksom.

Men så. Nu har även hon ångrat sig och undrar om vi kan hoppa? Så för er som har sett min anmälning på sidan och tycker att jag bangar. Här kommer förklaringen: jag är trött, sliten, och i behov av plant underlag i helgen. Så trött som jag har varit den här veckan var det länge sedan jag var.

Så med dessa ord ställer jag in RBT:n. Tråkigt men sant.

Nu kanske ingen ens bryr sig, och här har man liksom förklarat sig. Oh well. Nu vet ni i alla fall.

Springa ska jag i alla fall, men jag pallar inte en skidbacke i 22 omgångar imorn. Bara tanken får mig att vilja krypa ner i sängen och gömma mig. Inte likt mig att banga.. men jag fixar det inte. Jag är trött..