Det enda jag kan tänka på just nu är att få GÖRA OM det här.
När det absurda slutet har lämnat skallen så minns jag bara det underbara! Fan jag hade verkligen kul! Jag vill göra om det typ NUUUU!!
Sedan så lämnar inte förståndet mig, jag ska vila. Jag behöver vila för att det skall vara underbart att springa! För damnit, jag vill bara att det ska vara magiskt att springa!
Är lite överglad för stunden kanske, men otroligt vad mysigt det var att bara springa, springa, springa. Jag har redan kommit på en ny liten utmaning som jag vill ge mig på.. ”problemet” är väl att jag måste vara återhämtad fullt ut innan jag ger mig på den grejen. Risk finns att den blir i klass med denna grej.. ;)
Just nu går tankarna i alla möjliga banor. Eftersom kroppen återhämtar sig snabbt så är det lätt att ryckas med. Som om förra lördagens 5milare och helgens 9milare är normala krav på sin kropp. Absolut inte. Jag ska sakta gå igång igen och känna efter. Inte ge mig på någon mastodontgrej förrän nästa år. Även om jag vill. Men om jag vill superkompensera och verkligen gynnas av denna lördag träningsmässigt måste jag ge kroppen tid att bygga upp sig igen.
Men ändå. Det är galet, jag vill bara mer och mer och mer… meeer…
Haha! Du är så galen på ett skönt sätt!
Haha TACK Sara :D
:D Jo. Det lär ju bli runt samma sträcka, om inte mer ;-) Beroende på hur poppis du är på fejjan :D
hahaha… jag är sjukt nyfiken på det.. måste vänta några veckor dock misstänker jag ;)
Du är grymt galen men det är roligt :D
hahah underbar kommentar, tack för ytterligare bränsle till mina upptåg :D
DU ÄR KNÄPP!! I like.
I like it back ;D