Kul titel på inlägget va? Jo, men det är sant ju. Jag har trots allt bara sprungit vid 5 tillfällen i december! Men ändå har jag maasssor utav träningstimmar. Så receptet för många vilodagar är alltså att träna heltidsdagar när du väl tränar? ;)

1 dec – 16km äventyrslöpning

5 dec – 50km Tomtetåget

8 dec – 6km återhämtningsjogg

11 dec – 92km Duracell VS Ironman

15 dec – 8km  återhämtningsjogg

.. så bara 5 pass och ändå har jag sprungit 17mil.

.. och hur underbart det än är med att springa XTRA långt så saknar jag verkligen mina efter-jobbet-pass. Jag saknar kvällsrundor flera dagar i rad, två långpass på en helg och faktiskt t.o.m lite styrketräning och alternativ träning. Men det har ju fått strykas nu i december av en simpel anledning. ÅTERHÄMTNING. Först återhämtning från den tuffa sista veckan i november så jag var laddad inför Tomtetåget. Sedan återhämtning efter den tuffa 5milaren, för att vara redo inför den stora utmaningen Duracell Vs Ironman. Och ja. Nu är det återhämtning igen efter de 9,2 milen.

Men visst. Det har varit lite skönt också. Hemmakvällar är jag ju inte direkt bortskämd med. På gott och ont. Jag är inte överförstjust i att sitta hemma framför tv:n men ibland är det faktiskt galet skönt.

Men nu kryper det i kroppen på mig. Måååånga pass vill jag ha. Det är det som är nackdelen med att träna både hårda pass och långa pass. Det sliter och man måste vila extra mycket mellan varven. Det är därför jag ibland helt enkelt tränar ”mellanmjölksvis”. Jag älskar helt enkelt att träna. Så jag tränar hellre mellanhårt 5 dagar i veckan än 3 dagar hårt. Jovisst. Det är inte optimalt säkert ur utvecklingspunkt.. men det är optimalt för mig. Optimalt ur träningsglädjessynpunkt. Jag ÄLSKAR helt enkelt att få träna. Det är ju liksom träningen, långlopp, event m.m. som gör hela mitt löparliv. Inte nödvändigtvis att smälla sönder mig hårt och samman på någon tävling jag har laddat inför hela året. Det i sig kan ju också vara en tjusning.. men jag sa det ju igår: Resan. Det är ju resan jag älskar. ALLA femtioelva tusen pass jag får springa.

När andra vill komma åt de mest högkvalitativa, effektiva och tidspressade pass som finns med bästa resultat vill jag kvantitetslöpa bort alla mina timmar jag inte sitter på kontoret. Effektivt? Nope. Underbart? Ja. Miranda-stil? Jajamen.

Så Duracellen hoppas det finns krut i benen för många pass framöver. Jag drar igång lugnt och långsamt i helgen igen. Under jul och fram till nyår tänkte jag inte bränna på något alls, utan kvantitetslöpa mig till hur mycket endorfiner som helst. Sedan har jag ju lovat någon liten fågel att börja smälla på intervaller efter årsskiftet, så tills dess ska jag bara mata och mata. Team Duracell, over and out.

Någon annan kvantitetsjunkie därute?