Jag älskar mitt nickname. Duracell-Mirre. Redan för ett par år sedan så brukade några kalla mig Duracell-Mirre men nu det senaste året har det verkligen fastnat. Durecallen, Duracell-Mirre eller bara Duracell.

Det är häftigt. Man blir stolt helt enkelt. Att man förknippas med energi.

Det är precis den personen jag vill vara. Personen med energi. Personen som bara kör, kör och kör och aldrig ger upp. Personen som kan gå och gå och gå i evigheter. Duracellen. Duracell-Mirre.

2010 har varit ett mycket intressant år. Jag har liksom ”funnit mig själv” igen genom löpningen. Jag är den där Duracellen jag saknade under de 3 år dom passerade mellan min överträning och löpningens återkomst.

Jag var lycklig absolut, men jag saknade Duracellen.

Men Duracellen är verkligen tillbaka. Tillbaka i och med 2010.. och nu lämnar hon mig inte.

Duracell-Mirre. Alltid.

Frågan är bara hur långt jag kan duracella en dag? Jag ser då inga gränser… ;)