Nu lär jag väl bli skadad för att jag skriver det här inlägget *peppar*peppar*ta i tr* osvosv**
MEN
Hursom. Jag har under ett års tid fått många frågor kring skador. Hur kommer det sig att du aldrig blir skadad? Hur undviker man benhinnebesvär? Hur kan du springa så mycket, får du aldrig ont?
Osv.
Sedan var det säkert några som garanterat trodde att jag skulle blir skadad förra våren, när jag helt abrupt gick från 3mil i veckan till 7mil. Men icke sa Nicke. Inte ens när jag var i Portugal och slängde iväg 16mil blev det en för hög påfrestning på benen.
Skador alltså.
Jag ska komma ut på riktigt och erkänna. Jag har faktiskt aldrig varit skadad. Aldrig. På grund utav löpningen. Jag vet ingenting om benhinnebesvär, löparknä och andra överbelastningsskador.
Jag vet egentligen inte hur man undviker dem heller, eftersom jag inte direkt vet vad jag gör för att undvika dem.
Det är såklart jag kan få känningar. Men det är ungefär det. Lite känningar när jag har sprungit många mil, kanske lite öm under foten. Mer än så händer det faktiskt inte.
Jag tror att jag gör vissa saker rätt för att hålla mig skadefri. Dels så skrev jag ju precis om alla mina löparskor, och hur frekvent jag byter skor. En vanlig vecka kör jag minst 4 löppass och alla i olika skor. Kanske underlättar det för foten då belastningen blir olika varje gång. Jag har dessutom kommit igång med styrka nu och kör en del ben. Förhoppningsvis med resultatet av att stärka benens muskulatur runtom knä och fotleder.
Jag har kämpat genom snömodd och slask i vinter, förhoppningsvis med resultatet av att jag även här har byggt upp styrka i muskulaturen och balansen, vilket bidrar till att minska skaderisken.
Jag är lite lat när det gäller snabbhet. Även i somras när jag körde intervaller blev det ju aldrig mer än ett pass i veckan, och jag tror ju garanterat att långsam långdistans sliter mindre på kroppen än hårdkör.
Jag strechar som en idiot sedan i höstas. Alltid minst 15 min efter avslutat pass. ALLTID vader, baksida lår, framsida lår, höftböjaren och framförallt sätesmuskulaturen.
Vad gör jag mer för att hålla mig skadefri? Ingen aning egentligen. Jag tackar mina ben efter avslutat pass, avgudar dem för att de presterar och älskar min maskin till kropp som pallar med mig. Kanske har jag haft turen att få en kropp som helt enkelt klarar av hård fysisk belastning, och alltid belönar jag den med bra och mycket mat och oftast med mycket vila och sömn nuförtiden.
Vinnar-receptet? För mig i alla fall.
Kom gärna med reflektioner. Vad gör du för att undvika skador?
Okej, är ingen expert – men tror faktiskt det beror på att dina muskler och viktförhållande är perfekt. Vad jag har förstått så tränar du nästan uteslutande med din egen kroppsvikt och även om det blir mycket stötar vid nedtram i steget tror jag faktiskt inte det ökar skaderisken nämnvärt… lite filosofi kanske men men…
Vi pratade just om det där idag. Att byta skor. Vi som diskuterade studerar alla en idrottslinje på universitet därav att vi kom in på ämnet och vi vill minnas att det absolut är bra att byta skor på det sättet att man inte ska springa i samma par i flera år, och kanske att man har ett par inne och ett par ute. Däremot är jag lite nyfiken om du skulle vilja berätta just varför du byter så mycket mellan olika märken hit och dit då vi åtminstone under diskussionen kom fram till att det snarare sliter än gör det bättre. Och att vi under våra studieår inte hört om några direkta fördelar. Dock är det ju våra teser, men jag är bara mest nyfiken om hur du tänker med alla skobyten bortsett från att det är kul att byta och roligt att flera par skor.
jag är också jätterädd för skador *peppar peppar* just för att jag inte vet hur min motivation skulle överleva ett längre avbrott, man blir ju så snabbt försoffad. Så jag stretchar, gör övningar som det stod om i runners world för att bygga upp muskler, och springer i bekvämtempo (utom på intervallpass), hellre långsamt och skadefritt än snabbt och överbelastat. Så hoppas jag också håller mig skadefri.
Hallå!! Jag säger oxå peppar peppar, men vilket fall som helst så har jag sprungit sedan 1994 och aldrig en skada ( kan ju komma men ändå). Har fått flera frågor men mitt recept är att jag maler kanske på i lite för lugnt tempo ibland men det är nog därför som jag längtar och älskar löpningen. När det blir tävling ja då jäklar kommer tempot av sig själv liksom.