Vet ni vad. Jag kände det redan förra tisdagen hem från jobbet, men framförallt igår.

Det FINNS ju snabbhet någonstans! Nu kommer den!

Inte gratis förstås. Jag kommer få kämpa, men för första gången i år känner jag att jag VILL köra snabbare pass. Jag har inte haft den viljan tidigare i vinter utan bara velat mosa på i mitt sedvanliga 6tempo. Jag har mest förundrats över att jag ens kunnat springa milen på 43min och maran på 3h35min…?

Inte för att jag ser mig som en jättelångsam löpare direkt, men inte heller som en snabb löpare. Jag har ju bara mest haft fokus på allt annat än snabbhet. Berättigat förstås, för när alla kompisar satsar på milen och halvmaran har jag ju haft siktet inställt på ultra och 16mil.

Men nu igår, ja då kom äntligen det där suget efter snabbhet. Jag älskar ju att bränna på tills det gör ont! Men det har inte funnit i vinter.. men nu kommer det!

Nu vänder det gott folk. Klädeslager försvinner, ljuset kommer, energin kommer, barmarken är snart här och viljan att flyga fram kommer.

Jag tänker fortfarande springa låååååångt.. men snabbt också. Perfekt kombo. Jag ska bara fortsätta äta som en häst förstås ;)

Så nu känner jag mig för första gången på riktigt motiverad för snabbdistans och intervaller.

IronmanAlex på marken efter att ha blivit demolerad av Duracell uppför en backe ;)

Okej Team Duracell därute, jävlar vad vi ska springa i vår! Flyga fram!!

Någon annan som känner samma sak?