Vet ni vad. Fan vad ni är goa allihopa.

Det är otroligt egentligen, hur beroende man kan bli av att få blogga av sig. Men det är inte bara själva bloggandet, utan responsen också. Att få så mycket tillbaka! Pepp när jag behöver det, tips när jag behöver det, motivation när jag behöver det och så många fina ord när jag behöver det!

Ni ska veta att jag uppskattar era mail och era kommentarer och jag läser förstås allt och försöker svara så gott det går! Tidigare idag fick jag en toppen-kommentar från Lorena på mitt ”skade-inlägg” som jag tycker att alla ska få ta del av !

Det är värt vilan Miranda! Så värt! Gjorde det oändliga misstaget att skita i smärtan förra sommaren. Fick lägga ner löpningen 3 månader. Det var inte så roliga månader.

Helsike att det ska vara så svårt, att det man älskar ställer så höga krav på kroppen att man ibland måste avstå från det för att få ha det kvar.

Men det är att bita i det sura äpplet, gör samma nu, kör crosstrainer, uttråkad, med med ett syfte! Jag vill att kärleken till löpningen, förhållandet till löpningen, ska hålla livet ut, i nöd och lust. För det är den största kärlek som finns!

Och det gäller även i nöden även om det förstås är svårare. Men har du pannben att springa nio mil, har du pannben att vila också, även om det sistnämnda känns MYCKET värre.

Hoppas att det går över fort som attan dock så att du får ut och dejta din partner löpningen snart igen!

Läser varje dag ska du veta, du är den bästa inspirationskällan någonsin! Kram /Lorena

Tack Lorena! Jag blev så glad av din kommentar, den hjälpte så mycket. Ochh tack till er andra också som gav mig stärkande ord. Sådana här kommentarer gör det så lättare att välja bort löpningen ibland. Ur mer strategiskt syfte. Tack!