Herregud, jag har gått från löparnörd till gymfjolla och spinningsbrutta. Innan vi vet ordet av så är jag aerobicsinstruktör också?!

Neee, jag lovar att aldrig gå över till the dark side ;) Skämt å sido, jag beundrar aerobicsinstruktörer, och alla andra människor som lägger ner tid för att få andra att träna.

Men chockerande nog var jag uppe även denna torsdagsmorgon för morgonspinning. Verkar som att kroppen har lärt sig. Dagen till ära testades morgonpasset på Sats S:t Eriksplan. Iförd snyggt moderiktigt Craft-linne samt cykelskor dök jag in i spinningsalen. Höll på att slå halvt ihjäl mig i trapporna när jag försökte skynda uppför med cykelskorna, men det var glömt när svetten började rinna.

Men nej, jag har inte investerat i dessa för morgonspinningens skull, utan jag har ju en racer-cykel. Men oj sicken skillnad det blir i spinningssalen! Första gången jag kunde pressa på för kung och fosterland. Svettades som en halv Alexander. Han däremot svettades precis som vanligt ner hela golvet.

Jag tog det lugnt i stå-positionen, utan satt för det mesta. Vill för guds skull inte förvärra ben-läget. Som för övrigt kännas ganska halv-okej. Blir det inte helt ok imorn så börjar jag kanske be till Gud ?

Hursom. Ibland chockar man sig själv.. och jag kommer nog chocka mig ytterligare om jag går på spinning ikväll igen. Kvällens löpning + Training for Runners är ju inställt. Ytterligare chock vore om jag gick på Yoga, men nu måste vi sakta i backarna. Jag är INTE redo för yoga… Eller..?

För övrigt måste jag skynda. Flexen tar slut om exakt 10min. Toppenbråttom!