Ser verkligen fram emot helgens event. Ultrahelg. Knappast varje dag. Hade man bara haft med sig benen till 100% så hade man mått extra toppen.

Ska bli kul att träffa massa andra frälsta, och bli lite klokare inför min egen utmaning på 16mil i april.

På lördagen är det en massa föreläsningar och på söndagen är det löpning ca 50-60km. Förstår ni nu varför jag SÅ JÄTTEGÄRNA vill vara fit for fight till på söndag?!

Skit helvete också. Hade det varit en vanlig helg hade jag hoppat löpningen helt för att återställa benen snabbast möjligt. Jag har lite ambivalensproblem kring söndagen nu istället. Vill så gärna köra men ingenting är värt att riskera något. Hur absolut surt det än skulle kännas att låta bli, så skulle det kännas OTROLIGT MYCKET VÄRRE om jag var tvungen att sluta löpa för en tid framöver, som resultat av att ett deltagande på söndag.

Ska boosta mitt huvud med klokhet. Vid minsta lilla så kommer jag inte köra. Får sysselsätta mig med att tröstäta chokladkaka istället, eller något annat. (Jag har hört att det finns annat än löpning.. typ ;)