Jajamen. Jag skyller på dem. Jäkla löparvänner som har tryckt in en massa intervallpass på funbeat på sista tiden och retat mig. Det är helt och hållet deras fel att jag igår mellan Spinningen och Styrkepasset hoppade på löpbandet och drog loss ett litet intervallpass.

Alltså. Med andra ord inte mitt fel att jag glömde bort mitt löpbandsvägrande, och tog mina första löpbandssteg på hela vintern ;)

Nä.. men faktiskt. Hade en halvtimma mellan passen och insåg att det enda roliga på plats var ju löpbandet. Joggade på lite och insåg att det inte alls var roligt. Det enda sättet att rädda situationen var att intervall-löpa.

Trots att jag hade spinnat tills svetten lackade rejält bara en stund tidigare så gav jag mig på ett litet ”enklare” intervallpass. Körde 300m i 4fart och mellanjoggade 200m i 5.30fart. 6 stycken intervaller/fartlekar blev det.

Kändes inte alls brutalt, trots som sagt, spinningen tidigare och sedan det faktum att jag knappt har sprungit 4min-fart sedan september (??).

Så vad nu då. Dumma intervaller och dumma löpband. Nu blev jag ju galet sugen på tusingar också (1000m-intervaller). Bränna benen så hårt att man är fullständigt utpumpad. Åhhhh!!

Se vad jag verkligen går för fart-mässigt i dagsläget. Bara kubba rejält!

Glömmer bort ibland att jag faktiskt är snabb. Ser mig själv som en rätt långsam löpare eftersom jag bara ryser av tanken på 5.20fart på långpass. Men haha mitt milpers på 42.48 och mitt mara-pers på 3.35 var väl knappast ett resultat av 6min-fart på träning…

Så ja, mina vänner, vad nu då?

Som Stickan sa – JAG HAR EN PLAN.

Eller nej. Jag ska inte ljuga.. jag har ingen plan ;) Men som vanligt, ni vet ju hur jag tränar. Jag ”kör på känn” och ”styrs av glädjen”. Lite halvflummigt, men man slipper ju ha struktur !

Men visst. Nu kom det där intervallsuget också. Hur ska jag egentligen hinna med allt jag vill..?