Idag fick jag äkta kvalitetstid med världens bästa mamma :)
Jag hade lovat mamma att vi skulle få in ett 3milslopp under påsk (jag är ju hennes coach), dock så föll ju inte mina planer så optimalt med magsjuka till TEC och omstyrning till SM på 100km i Tibro förra veckan. Statusen på benen var ju optimala idag med andra ord. Men de var inte dåliga heller.
Med ”vanlig” Duracellkapacitet hade jag ju hämtat upp henne (3km) och vallat runt henne i 30km och sedan joggat hem (och kanske en extrasväng). Men istället fick det bli tvärtom, haha. Mamma mötte upp mig och vi sprang inåt stan. Himla stark mina supermamma är! Hon drog upp tempot ;) Fast vi rullade på rätt lugnt. Jag sprang helt obehindrat i 6.15tempo mem så snart jag ville öka så märkte jag av stort motstånd i kroppen. Jag är otroligt lyhörd just nu under återhämtningsperioden och pressar ingenting.
Vi sprang in till stan länsgt med Karlbergs strand, via centralen och gamla stan, runt Skeppsholmen, Kastellholmen, längst med Norra Mälarstrand, runt Kungsholmen och tillbaka via Karlberg och Pampas. Fantastiskt väder och fantastiskt löpsällskap! Även en fantastisk kropp som utan problem kan springa hyfsat långt igen! :)
Det är sådana här långlopp som bara gör en lycklig i själen. Det är varmt och det är sommar snart. Jag drömmer mig bara bort till underbara sommarkvällar i löpspåret…mmm….
Summa kardemumma så lämnade mamma av mig hemma igen efter 24km och fortsatte sista biten själv. Hon ringde precis och meddelade 3 fina mil. GRATTIS MAMMA DU ÄR BÄST! Det var det längsta hon sprungit på 11 år. Marathon kommer gå som en dans. Så stolt jag blir!
