Har ni sett den nya knappen under ”Vem är Miranda?” i menyn?
Jag komponerade ihop en liten flummig text om framtiden… MINA MÅL.
Mina mål. Det är frågan det.
För 2 år sedan var jag glad över att jag hade börjat springa igen. Då var 10km en riktigt bra distans. Några månader senare var 3 mil en fantastisk prestation kring årsskiftet 2009/2010. Sedan kom distanserna av bara farten..
För 1 år sedan hade ultran börjat få tag i mig. Jag var överlycklig över att ha klarat av distanser som 4-5mil på olika event. Det var STORT. Jag fick kämpa.
Idag kämpar jag inte för 4-5mil. Idag är jag inte rädd för distanser upp till 100km egentligen. Hur knäppt det än låter!
Hade någon nämnt det för mig för 2 år sedan hade jag ju undrat hur mycket personen hade rökt på..?
Så nu har jag förbättrat min kapacitet, både fysiskt och psykiskt. Jag tror på mig själv och jag vill mycket.
Jag har många drömmar. Stora drömmar. Jag vill springa långt, mycket långt. Länge.
Jag fascineras av tävlingar som pågår i 48h, och fascineras av snabbhet också. Men mest distans. Det är något vackert med distans. Att transporteras. Så simpelt. Så enkelt.
Jag vill utvecklas och springa ännu längre. Jag vill inspirera till löpning.
Jag vill tävla på ultradistans mer. Jag vill närma mig toppen. Jag vill pressa mig. Jag vill också komma upp över 200km på 24h-tävling någon dag. Jag vill också klara av Ultra Trail Mont Blanc. Jag vill också göra Trans European Footrace.
Kaxigt kanske, och sannolikt många, många års träning bort. Men jag är ung.. och har viljan. Man måste våga helt enkelt. Ibland måste man våga att blotta sina drömmar också. Det är starkare att satsa och misslyckas än att aldrig våga satsa alls, tycker jag.
Så jag tar små steg uppför trappan hela tiden.
Löpningen och jag. För resten av våra liv.
Hur jag ska komma dit?
Långsiktligt arbete tillsammans med kroppen min.
Ni hänger väl med via bloggen?
Först och främst, tack för en underbar blogg! Jag läser den varje dag. Du har inspirerat mig till våga att utöka mina 5 km långa rundor till 20 km, och siktet är inställt på marathon. Mycket är tack vare dig, så tusen, tusen tack för det!
Jag ville egentligen bara komma med ett boktips, en bok av en man som sprungit det mesta som går att springa inom ultramarathon. ”Ultramarathon Man” av Dean Karnazes. Han springer marathon på sydpolen, ultramarathon genom Death Valley, 50 marathon på 50 dagar. Kort sagt är han helt makalös. Läs boken om du inte redan har gjort det! http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=1585424803
Många kramar!
Therese
Åhh tack! Jag blir så otroligt glad av din kommentar :-) Vad kul att man kan hjälpa till liksom… !
Boken är en av mina favvosar förstås, han är grym!
Jag vill också tacka för en fin och inspirerade blogg!
Du får en verkligen att tro på sig själv, känslan av att veta att det går,
fortsätt skriv i med och motgång!
Lycka till med dina planer och ett stort tack för att du orkar blogga!
Kram Jonna
Tack Jonna!! Sådana här kommentarer behövs ibland när det kan vara motigt att skriva.. så tack! Jag fortsätter och kör på :-) :-) Tack!
Klart man ska våga satsa! Livet är här och nu, lika bra att leva så mycket man bara orkar!