Bilderna är från Val Masino förra året. Dagarna strax efter SwissAlpine 79km. Vackert, vackert landskap. I närheten av min fina stad Morbegno som jag bodde i under 2009 och kärade ner mig i bergen.

Väl på plats i Val Masino berättade min fina vän Silvia om ett lopp. Kima skulle det heta. Skulle vara brutalt tufft. Uppe bland bergen. Wow, tänkte jag, en dag kanske?

Häromdagen kom jag att tänka på det där loppet igen.

Självaste Tom Owens (vars CV innehåller bl.a 3rd in British champs 2007, Silver Medal in World Long Distance Mountain Running Championships 2008) rekommenderade loppet på frukostbuffén på avfärdsdagen från Barcelona för ett par veckor sedan.

Kima. I Valmasino. Nästan ”hemma” för mig alltså. Silvia ställer upp med att köra mig till start och hämta mig vid mål. 50km. 3800 höjdmeter. 25-26 augusti. Ett datum jag egentligen kan. Trots kort framförhållning.

Jag är alltså SÅ nära på att trycka på KÖPA FLYGBILJETTER-knappen. Det blir liksom inte mer impulsivt än såhär! Men jag har ju allt klart. Vad är problemet?

Jo man ska KVALA TILL DET DÄR FÖRBANNADE LOPPET :-( :-(

Jag har inte Skymarathon-poäng sedan tidigare.

JÄVLA SKIT.

Lika bra. Får suga på karamellen till nästa år.

Men ändå. Skit också.

Impulsiva Mirre fick sig en törn.

Jag var ju redan halvvägs uppför berget…. typiskt mig.

 (Fast ändå kanske ganska bra. Ser väldigt tufft ut.. hihi kanska måste bli bergsget på riktigt först…)