Min plats. Min favoritplats. Det slog mig under dagens löptur att det är sista gången jag är här nu – inte för livet – men för en lång tid framöver. Kändes lite i hjärtat om jag skall vara ärlig, jag älskar verkligen den här platsen. Jag tror dessutom att den har mycket del i min nyfunna löparglädje; solen, skönheten och kraften man får från bergen – allt kommer att saknas.
Det blev en lugn tur på smultronplatsen. Sega ben, men ändå en enkel mil. Solsken åh vackra solsken..
10km, 56.04, 5.37min/km, puls 163 (max 189)
Är det någon annan som verkligen har lämnat en vacker plats bakom sig? Eller inte bara vacker – utan verkligen sin plats? Det känns som om jag nästan har bott här under alla månader. Jag har alltid gjort allt för att få vara just här. Men jag kommer och hälsar på – jag lovar!
Jag kommer aldrig glòmma nàr jag till slut bestàmde mig fòr att làmna Australien efter 4,5 àr. Jag hade fàtt nya vànner och till och med en familj som nàst intill adopterat mig. Hade allt jag behòvde och mycket mer. Kànde att jag inte làngre ville hem och att jag inte hade nàgot gemensamt kvar med nàgon dàr hemma làngre (jag kan vara lite dramatisk ibland, men det har lugnat ner sig med àren àven om stàmpeln drama-queen hànger kvar ;) och att jag hade det alldeles fòr bra dàr jag var. Det gòr fortfarande ont enda in i hjàrteroten nàr jag tànker pà sista kvàllen med gànget nàr de hade ordnat vàrldens roligaste avskedsfest fòr mig och hur vi satt vid stranden (nàgra av killkompisarna gick ivàg fòr att ”làna” en solstol till mig sà att jag skulle fà sitta bekvàmt min sista morgon… ) fòr att se pà soluppgàngen tillsammans – Snyft..!
Anledningen till att jag faktiskt bestàmde mig fòr att àka hem ett halvàr var fòr att inte helt tappa bort den ”svenska jag”. Jag gav mig sjàlv ett halvàr pà att ”lyckas hemma”. Fast det àr en annan historia ;)
Det finns sà mycket att upptàcka i den stora vida vàrlden och jag àr glad att jag inte blev kvar. Det sàgs att man àngrar inte saker man gjort men det man inte gjort nàr man blir gammal och jag vill àngra sà lite som mòjligt :-)
Jag har känt den känslan! Men istället för att känna mig ledsen så brukar jag försöka vända på det hela och tänka att jag borde vara glad som har fått vara på en sådan underbar plats och att man alltid kan åka tillbaka… men det kändes tungt med klumpen i halsen på flyget hem:( Lätt att bli sentimental :) ///Lina
=>Hej Helly! Tack för inlägget, riktigt kul att du delar med dig utav det.Det låter som om du hade otroligt fina vänner därborta, och det får mig att fundera på om du fortfarande är i kontakt med dem efter 6 år på Sicilien? Hoppas det såklart :)
Jag gillar dina sista ord om världen, och det är ju så sant. Du har så otroligt rätt!! Jag måste ut och se ÄNNU mer av världen. Visst, man får väl gråta en skvätt men jag skall ju upptäcka mer. Supersportiga Australien-land är ju mitt nästa mål. Du hänger väl med som tisigare aussie? Jag kommer att behöva lite feedback även där, precis som med Italien ;)
=>Lina, du har rätt. Men jag ska tänka positivt, och vara glad för det jag har fått uppleva. Vilka platser har du lämnat? :)
ser verkligen härligt ut. Vad använder du för typ av puls och distansmätare. Några tips ;)
Hej Petra! Jag använder mig av en Garmin Forerunner 305. Guld! :)
Sjàlvklart hànger jag med till Oz ;) Har fortfarande kontakt med min bàsta vànnina dàr och àrligt talat tror jag att vi alltid kommer hàlla kontakt àven om vi inte pratar jàmt.
Du kommer nog trivas jàttebra dàr :-)
Oxford där jag pluggade efter studenten tog det lång tid för mig att komma över! Trivdes så sjukt bra och hade haft så kul..så plötsligt var allt över…det kändes sorgligt och hemresan var fruktansvärd! Men jag har ju åkt dit ett par gånger nu efter :) //Lina