Många har ju Stockholm Marathon som mål. Det har inte jag. Vissa har andra specifika lopp som mål.. det har jag inte heller. Jag har egentligen inget stort tävlingsmål har jag insett. Jag anser inte Milano Marathon vara mitt mål eller Lidingö Ultra heller för den delen.
Jag vill helt enkelt komma i mitt livs form igen.
Det är mitt mål, mitt stora mål. Jag har under lång tid tänkt att det är förjävligt att jag aldrig kommer komma tillbaka till min forna form. Jag har trott att det har varit ett förlorat race, ett dött lopp.
Förrän nu – nu inser jag att jag kan. Det är det jag vill åstadkomma. Jag vill vara i den bästa form jag möjligtvis kan vara i. Eftersom det är ett strategiskt mål är det ju även viktigt att ha mål på vägen. Det stora målet på vägen är helt enkelt att kämpa mot att komma i mitt livs bästa form.
Att ständigt förbättras, att lyssna på kroppen, att behålla glädjen och att må bra av löpningen.
Edit: Det låter säkert superflummigt, men jag tänker mig att mitt livs bästa form är att vara bättre än tidigare. På så vis kan man alltid sträva efter att bli bättre, eller hur? Mätbart – not so much dock..
Att vinna en ultra-tävling skulle ju såklart också vara ett intressant mål, något annat kan jag inte säga. Vad är det svenska rekordet på 100 miles? Bara för att veta liksom..
Målsättning kring vårens tävlingar är ju också ett intressant ämne. Mål, mål, mål.
Sänka PB’n är ju alltid intressant. Frågan är om jag lyckas med det i vår. Under 42.48 på milen? Svårslaget med tanke på att fokus inte ligger på 10km längre, men så nära som möjligt ska jag.
3.56 på maran ska jag slå, något annat nöjer jag mig inte med. Nej jag ser fram emot att slå det.
Mitt mastodont-PB på Lidingöloppet i 5.17tempo, 2.38? Inte i år, men garanterat i framtiden. Nog fan ska jag slå det någon gång.
Men egentligen så är det fel att lägga ner en massa tidsfokus just nu då jag är inne i ett mängdfokus. Jag vill ju springa lååångt, länge och långsamt. Jag vill se hur långt jag verkligen klarar av att springa. Vad jag är kapabel till helt enkelt. Så ett sånt mål vet man ju aldrig var det hamnar? Vilka distanser jag är kapabel att fixa? Det får framtiden avgöra helt enkelt.
För 2010 finns det ett distansmål i alla fall – jag ska springa längre än vad jag har gjort tidigare.. dvs längre än 42198m.
Sist men inte minst så tänker jag nämna ett mål inför helgen runda. Nu på lördag så kommer jag sätta distansrekord för 2010. Jag ska springa längre än 33 km. Då är det nerskrivet, så nu har jag inget val. Härligt.
Vad har du för mål i vår, i år, i livet?
Coolt men konstigt mål! Visst kan man vilja vara i sitt livs form, men hur vet man att man är det? Är det mätbart?
Men delmål är ju väl så bra och lyckas du bra med dem är du säkert en bra bit på väg mot ditt stora mål, ditt livs form.
Jag tänker såhär, mitt livs bästa form måste ju vara när jag är i bättre form än tidigare? Så det blir ju mer en strävan om att bli bättre hela tiden. Nej inte mätbart alls, bara flummigt ;)
Det såg väl alla när Super-Mirre berättade om resultatet på laktattestet att hon är i grym form?? :-)
Jag har tappat bort mitt eget mål lite. Ska ju springa Sthlm Marathon, men det vet jag att jag fixar om jag håller mig frisk. Jag har börjat fundera på andra idrotter. Dans kanske? :) Något nytt som sporrar!
Jag har också som mål att komma ”i mitt livs form” och för mig innebär det att efter två täta graviditeter slimma till kroppen, högre procent muskler/mindre procent fett och jobba upp en bra kondis så jag orkar springa stockholm halvmarathon i september. Jag har dock aldrig varit vansinnigt vältränad, så jag är egentligen snart där, alltså vid målet att vara det mest vältränade jag någonsin varit. Mina armar är ju svårslagna nu.. man har ju två små barn som man lyfter och kånkar på många många minuter varje dag, och de väger ändå runt 13 kg var…!
Tack för en härlig blogg! /Maja
Flummigt tycker jag absolut inte att det ar. Snarare ett bra resonemang. Den verkliga formen ar det ju nastan bara en sjalv som kan avgora. Du namner ju att det for dig ar att behalla lopargladjen, att ma bra och att lyssna pa kroppen. Allt det har kanske du inte hade tidigare (fastan du presterade battre tider?)
Det ar val kanske mer att du har prioriterat vad som ar viktigast med lopningen nu och det verkar ju vettigt.