Segstartad, gubbvader och regn ute. Dåligt läge. I-landsproblem jag vet.

Jag kan ärligt säga att när jag väl hade klätt på min stackars sega kropp alla löpgrejer och såg att det regnade ute, ja då var det nära att jag kastade in handduken. Mest för att jag blev sur. Dumma regn.

Innan löpningen..

Tyckte synd om mig själv en stund men stack sedan ut och sprang. Tråkigt och grått. Sakta men säkert vaknade trots allt kroppen och rundan i sig blev ganska behaglig.

Jag antar att jag kommit dit då en 6km’are helt enkelt är en piss i Mississippi. Vilket jag såklart är oerhört glad över, för att jag minns när det senast förra sommaren kändes som ett Mount Everest att springa 6km.

Väl hemma strechade jag igenom den stackars kroppen som inte fick vare sig streching eller nerjogg igår, riktigt uselt presterat från mitt håll. Jag som brukar vara så duktig på det. Skäms på mig!

Reggar sen siffrorna på Funbeat och ser att jag i mars månad har sprungit EXAKT 300KM! Trehundra kilometer! Shitt vet ni hur långt det är? Jättelångt ju!

Helt chockad och lycklig kan jag konstatera att vi går mot ett vackert månadsrekord!