Alltså nu har jag svurit i ungefär 20min.

Det här är både pinsamt, frustrerande, jobbigt, surt och knäppt.

Jag skulle iväg och testa Poweryoga idag borta vid KTH, dvs på andra sidan stan för mig. Inga problem, kollade upp resan via sl och noterade när jag skulle ta bussen. Fixade allt imorse, sms:ade Matilda för att bekräfta att man inte skulle ha skor, packade väskan och sprang ner till bussen (med marginal!):

När jag går ut ur porten ser jag buss(jäveln!) komma farande i hög hastighet. Jag sätter av som en sprinter mot busshållsplatsen men bussen stannar inte där utan fortsätter som om ingenting. Tidig! För tidig!

Frustrerad börjar jag fundera på mina alternativ. Ringer mamma och ber henne gå in på sl och kolla mina möjligheter. Eftersom det är söndag (och jag bor ute på vischan) så skulle jag komma när passet redan börjat med nästa buss! Eftersom det för mig krävs buss + pendel + tunnelbana + promenad för att ta mig dit jag ska.

Så jag svär, svär och svär när jag sitter på busshållsplatsen och funderar på vad jag ska göra. Anna hade tom skrivit att vi skulle försöka komma i tid eftersom vi inte kommer in om vi blir sena. Jag som planerat att vara där med 20min marginal..

Sedan joggar tre personer förbi mig inom loppet av 5min och jag inser att söndagen inte är förstörd. Dock är jag ganska frustrerad fortfarande nu när jag skriver detta. Känns riktigt tråkigt att slänga in handduken för att jag ”missade bussen”, världens mest tama ursäkt. Men så är det, jag ber om ursäkt till mina yoga-kollegor, och hoppas att jag får möjligheten att köra för Anna någon annan dag. Jag lämnade förgäves busshållsplatsen och traskade hem.

Nu ska jag ta mig en andra frukost och fundera på vad jag ska göra med dagen som oturlgt nog plötsligt blev ledig.