Efter träning och lattjande på Sats så skulle jag springa hem. ”Bara” 10km tänkte jag. Sedan blev jag påmind om hur jag klantade till det med tiden i morse och åt en liten brödbit med leverpastej på vid halv nio. Så när jag skulle springa klockan kvart över 12 så strejkade kroppen lite pga för lite energi.
Jag som brukar vara så duktig på att förse mig med energi. Hade i alla fall en liten muslibars jag tryckte i mig men benen var ändå rejält stela.
Otroligt hur man tappar omdöme förresten, hade ju bara tänkt ”Bara 10km” hela tiden, men det är ju ändå 10km – dvs distans trots allt! (Jag får skylla på Portugal-endorfiner som får mig att tycka halvmaror är kortdistans…)
Hursomhelst, benen kom igång efter ett tag och jag ökade farten. Började svettas som en gris i värmen istället. Av med vantar och vindjacka, och ännu högre fart. Låg i min tänkte marathonfart utan några problem trots trötta ben. Taggade och taggade och längtade efter Milano Marathon under passet. Tog de sista kilometrarna i 4-4.30tempo.
Tummen upp för våren och för höga hastigheter på barmark!
Summa: 10km, 52.53, 5.17min/km, puls 155.