Okej, varför är inte jag ute på ett långlopp just nu?

Jo för att.. det värsta har hänt. Eller inte värsta – men en sak helt åt helvete (ni får ursäkta, men frustrationen pratar).

Efter magsmärtor igår kväll så kan vi ju bara säga såhär utan att gå in på detaljer – middagen stannade inte kvar i magen där den skulle vara och jag pinades med att slänga huvudet i toaletten ett antal gånger igår.

Varför berättar jag sånt här? Jo eftersom ni nu är med mig i nöd och lust så kan jag ju inte ljuga och prata om hur bra jag mår. Just nu är det alltså botten och jag hoppas verkligen att magupproret är över och inte stannar längre tid.

I natt så kände jag bara ”Det är inte sant!” eftersom jag även var sjuk veckan innan mitt marathon 2006. Inte undra på att jag har gått runt och varit rädd för att bli sjuk..

Fortsättning följer.

När jag satt vid sjöarna igår. Då var jag minsann bra.