Jag tror att jag har bestämt mig.

Jag tror att jag ska köra lugnt på lördag. Dvs att jogga runt. Inte köra någon maxning och heller ingen ”medium”-satsning.

Jag började nog ana det redan igår morse på väg till jobbet. Hade en sån där förjävlig morgon med stress mellan buss och pendel, och därefter mellan pendel och buss. Jag sprintade alltså som en idiot – precis som vanligt när det behövs. Men sedan satt jag en bra stund med hög puls och häftig andhämtning. Ingenting jag är van vid. Jag brukar ha en puls som går tillbaka till vilopuls blixtsnabbt.

Så jag var lite tveksam till gårdagskvällens jogg, men samtidigt så ville jag ändå se hur kroppen reagerade på arbetet. Vi körde ju väldigt lugnt i 6-minuters tempo och medelpulsen var inte konstig alls egentligen : 155 slag/min. Det innebär 75% av maxpulsen som ligger på 205. Vanlig puls alltså. MEN jag måste faktiskt gå på känslan. Det kändes inte så bra som det borde och det kändes inte så enkelt som det borde.

Efter en runda. Miranda Glans.

Utan att skryta ska jag nämna att en mil på en timma är extremt enkelt för en pigg Mirre. Det ska absolut inte kännas jobbigt. Det ska inte märkas efteråt i vare sig energiförlust eller stelhet i benen.

Men igår kände jag mig dels trött i benen, dels att pulsen inte gick ner i backarna som den skulle samt att det bara allmänt inte kändes sådär super som det borde. Jag kan ju egentligen springa i det tempot i all evighet men igår räckte det verkligen med bara en timma.

Det ger mig svaret. Även om förkylningen är över så är kroppen inte tillbaka.

Kanske ställer jag egentligen för höga krav. Jag ska lyssna på alla er kloka därute. Många har ju gjort mig uppmärksam på att jag har gjort tokbra prestationer i vår och kroppen är helt enkelt lite sliten. Jag måste vila den! 161km på en vecka, 71km på en dag samt 3.35 på ett marathon sliter ju. Fastän jag har känt mig stark så kanske allt kommer nu?

Så jag LYSSNAR. Jag ska (trots att det TAR EMOT) köra enkelt runt på lördag. Jag skall inte tävla för att jag behöver det, jag måste ta det lugnt. Men visst, jag skulle ljuga om jag sa att det var ett enkelt val. Jag är ju egentligen bortskämd med en kropp som presterar och jag gillar inte att behöva välja bort en skön tävlingsmöjlighet, men vet ni – det kommer faktiskt fler. Mitt tävlingstokiga huvud kommer få känna tävlingstillfredsställelse i vår.

Jag har insett det nu. Det kommer mer. Roligare och häftigare saker. Viktigare saker. Drömmar och äventyr. Vad är ett simpelt halvmarathon i jämförelse med de galna upptåg jag har planerat för sommaren? Ingenting.

Så jag ska JOGGA runt på lördag alternativt ställa in. Det beror på hur det känns på fredag helt enkelt.

Snälla berätta för mig hur duktig jag är nu så jag inte ändrar mig…