Superseriös jogg… eller inte.

Mötte upp Anna, slängde in sakerna på Sats och så stack vi iväg. Vi skvallrade, snackade och surrade…och sprang.

Fast löpningen var ingenting som prioriterades idag. Idag skulle det inte bli något superseriöst pass, inte ens seriöst. Meningen var att känna på kroppen – både för min och för Annas del (då hon precis kommit hem från träningsläger i Portugal) och jag har varit sjuk. Så vi tog det megalugnt och la all kraft på pratet istället.

Båtar = sommar!

Det var befriande att få springa igen, och samtidigt också mycket befriande att inte fokusera så mycket på löpningen. Bara springa för springandets skull. Ingen superkoll på varken tempo eller distans. Sneglade på pulsen då och då för att se hur kroppen mådde.

Känner inte ni också så ibland? Att bara dumpa klockan hemma egentligen, och bara njuta av löpstegen?

Milen försvann i all hast förresten och snart fann det tåg att hinna med. Vi bestämde oss för att fortsätta konversera via nätet tills nästa gång vi ses – på lördag när det är Kungsholmen Runt.

Superseriösa såklart

En mil i benen känns skönt nu såhär på kvällskvisten. Jag skall fundera lite inför halvmaran på lördag. Ni kommer såklart få veta allt (när jag funderat klart).

Alternativen som finns är fortfarande maxning (4.40min/km), lugnt (5.30min/km) enkel (jogga runt). Kommer i ett annat inlägg.

Summa: 10km, 1.01.53, 6.11/km, puls 155

Har ni också haft en mysig kväll?