Om man säger att man skall göra en Ironman så blir folk imponerade. Men säger man att man kutar 5mil varje helg och gärna skulle vilja springa Sveriges längsta lopp på 246km – då undrar folk vad man sysslar med?

Why?

Jag har diskuterat detta med Alex (som planerar att göra en Ironman här i slutet av juli, och vars sköna och inspirerande historia om Hornstull – Järna äntligen ligger upp här).

Han hävdade helt enkelt att 246km är beyond galet (även om han själv skulle kunna tänka sig det någon dag). Folk kan helt enkelt inte ta till sig det. Man är helt förlorad, ”typ tappad bakom”. Summa summarum så förstår man inte innebörden av 246km.

Ironman däremot. Det VET folk är någonting stort. EN PRESTATION. Visserligen vet typ 1% av folket vad en Ironman faktiskt består av – men däremot vet man hur stort det är.

Som marathon, fast större. Folk vet att marathon är lååångt. Hur långt? Nej det har de ingen aning om direkt. Typ ett par mil? ;)

Som när jag berättade att jag hade sprungit 56km för en kund igår och fick svaret ”Wow, men har du någon gång sprungit marathon?!”

Ironman och Marathon är två kända begrepp. Folk vet att det är prestationer. Men går man iväg och svävar på högre höjder, ja då blir det så himla svårt att greppa om att prestationen försvinner nästan. Vem vet vad UltraMarathon och UltraIronman är liksom?

Förstår ni mitt resonemang?