Igår kunde jag inte somna. Låg och vred mig och funderade.
Lidingöloppet.
Loppet skrämmer mig. Inte för att jag inte tror att jag skulle fixa det, men jag vet inte om jag inombords har fightingssppirit för att fixa alla höstens lopp. Eller kraft nog. Egentligen så har jag väl inget sug alls efter lidingöloppet. Jag har inte tränat så mycket terräng och jag har ärligt talat tänkt ungefär 2 min maximalt på loppet.
30km terräng skrämmer mig inte. Distanser kan jag. Vad som skrämmer mig är den totala urladdning som kommer att krävas för att gå mot 2h30min. Men framförallt återhämtningen efter den. Jag vet inte om jag tycker att det är värt det.
Jag har många lopp framför mig och jag har sagt att jag ”ska ta det lugnt” på några – men jeesus who am I kidding. Jag kan ju inte ta det lugnt. När jag har sagt att jag ”inte ska maxa” lidingöloppet har jag ändå hela tiden ansett att silvermedaljen ska jag ha – 2.38.
Men nu är frågan om jag inte börjar vackla. Jag måste på något sätt bespara mig en urladdning i höst. Jag är rent utav rädd att känna som jag har känt den senaste månaden, en smått övertränad kropp. Jag vill inte känna mig svag. Jag vill vara stark.
Att smälla på ett 2h30min på Lidingöloppet efter den här säsongen kan typ vara det som pushar min kropp över gränsen.
Så jag vet inte om jag kommer ångra detta. Men just nu lutar det åt att nästan hoppa över loppet.
Fast hoppa över det vet vi ju alla att jag inte kommer göra.
Så 3h?
Ja. Undra om jag är mentalt stark nog att springa Lidingöloppet på över 3h?
Eller kanske klok nog kanske man ska säga.
Herregud kolla vad som har hänt liksom. Miranda har vuxit upp…
Egentligen skulle vi kunna säga såhär. Jag är rädd för en överträning. Jag är megajävlaskiträdd. Det kom så abrupt för 3 år sedan. Bara ”booom!” och så fanns ingen löparglädje där för 3 år framöver. Såklart man börjar freaka när man känner av symptomen.
Så försök inte tävla med mig på Lidingöloppet, jag behöver ingen extra frestelse. Undra om jag lyckas. Jag tycker att jag borde få ett pris om jag kan hålla mig till maximalt 6min-tempo…
Varför skulle du inte kunna hoppa över loppet? Spring ett eget socialt lopp samma dag, 30k nån annanstans med många fikapauser liksom. Så riskerar du inte att köra slut på dig själv och du kommer förmodligen få en trevligare dag. :)
Det låter säkert sjukt, men man vill ju typ ”vara där det är fest” på något vis. Massa kompisar som ska springa, 600kr i startavgift och ett allmänt kul arragemang. Känns tråkigt att hoppa det helt.
Men då har jag en utmaning till dig! Vi knyter ett snöre mellan oss och så får du dra runt mig på 3:15 :)
Springa fort är svårt, men att bromsa är tusan också svårt…
Heja, heja! Du klarar nog av över 6 min/km om du riktigt försöker. Du får lov att se det som en tävling, hur långsamt kan du springa? :)
Om du inte vill springa tre milen kan du alltid köra 15 km rundan istället. Då får du träning och den härliga feststämningen på samma gång! =) Det brukar alltid gå att ändra när man ska hämta ut nummerlappen.
Hej tjejen, du fick ett facebook-mail av mig sent igår kväll och HERREGUD jag är så orolig att du ska uppfatta det som fel eller påträngande eller bessewisseaktigt eller personligt påhoppande eller annat hemskt, du får inte ta det fel! Lova mig! Jag vill bara hjälpa dig tänka lite utanför invanda tankebanor. Hoppas du BARA ser de bra sakerna i mailet! Ang Lidingö: Hoho? Smarta tejen? Du ska givetvis springa som privat peppare med någon som siktar på säg, 3 timmar. Du kommer inte få lov att springa för fort, inte burn out, men kul och kontrollerat :)
Jag håller med de andra som har sprungit här lite tidigare. Erbjud dig att vara hare åt någon som vill springa på 3 timmar, då FÅR du inte springa för fort!
Springer du själv är risken att du kommer springa fort ändå, absolut INGET illa menat men fan Miranda, vi är 22 år och våra hjärnor har inte kommit så långt att vi kan ta det lugnt på tävling om vi inte har en uppgift med det. Jag skulle ”ta det lugnt” två miltävlingar i rad och persade på båda. Jättelugnt verkligen….nu är ju 30 km en aaaaaningen länge än 10 km, men för att förhindra att räser-Miranda får övertaget så agera hare! Att du kan springa både fort och långt vet ju både du och vi sedan innan :) Kram!
Jag kan inte annat än hålla med alla andra här. Ta det lugnt, det viktigaste är att du kan fortsätta springa sen, eller hur! Jag hade försökt byta till 15 km istället och bara försökt njuta av festen! Men jag vet precis hur svårt det är, man vill så mycket hela tiden! Lycka till, ta det lugnt och var rädd om dig!
En liten tanke…
Kom och tänka lite på det här med målsättning och utifrån vad jag har följt på bloggen har du ofta hög målsättning som blir lite svår att nå upp till och att du då istället väljer att inte sattsa för att sedan sattsa lite grann. Jag är långtifrån en expert på området men det skulle vara intressant om du tog upp ämnet=)
1982 NY Jets – high SRS, but Miami beat ’em thrice.