Jag har funderat ganska mycket under vilan härborta. På mitt ”I-landsproblem”. Egentligen. Vad är det för jäkla problem att inte kunna vila?!

Blir lite frustrerad på mig själv. Vila liksom. Enkelt ju. Man bara vilar!!

Alexandra sa en klok sak. Att vila är en del av träningen. Att om det står vila i programmet, då är det ingenting nödvändigt ont, utan en del av träningsprogrammet. Jajamensan. Nu blir det ändring.

Mitt I-landsproblem ska bort. Vila är en del av träningen. Aldrig mer gott folk. Nu ska det vilas extra mycket.

Härligt hur man kommer till insikt va. Behövs en badresa till Terracina för att reflektera över saker ibland. Idag är det exakt 1 vecka till Stockholm Halvmarathon. Ett lopp jag har sett fram emot mycket mer än Lidingöloppet. Ett lopp som nästan har varit höstens stora grej. Tillsammans med Hässelbyloppet.

Ett lopp jag vill maxa.. och jag känner mig utvilad och stark nu. Inget löpsteg är taget under denna resa, men pulsen har kollats varje dag. Hälsoresan har resulterat i att pulsen har blivit lägre för varje dag och viljan att kuta järnet har ökat.

Jag känner mig redo och stark. 1 vecka. Sedan kör vi. Jag spricker av motivation men jag känner ändå ett lugn. Jag kommer inte maxa alla lopp, jag kommer inte ”falla för frestelsen” utan jag kommer fokusera på 2 lopp. Halvmaran och Hässelby. Resten går som de går.

Jäklar ni därute nu laddar vi till. Stockholm Halvmarathon i 4.30tempo innebär nytt PB. 4 år senare. Vilken dröm.