Har en intensiv arbetsperiod just nu och det tar rätt mycket energi. Likaså gör den nya lägenheten, bloggen och duracelllivet, och ja såklart träningen.

Men det är otroligt befriande att få lämna jobbet iförd löparskor. Verkligen.

Som vanligt krävs det dock ca 5km innan jag ens är med på noterna. Försvinner bort direkt i tankarna och inser efter ett tag att det är både mörkt och kallt. Hämtade upp mamma efter ca 8km och fick sällskap. Njuter av löpningen tills jag inser att jag minsann lämnat plånboken på jobbet! HELVETE! I jackan som hänger kvar såklart. Där rök kvällens gympass, och dessutom 45kr för de dumma tre pendelstationerna jag måste ta till jobbet imorn (I knooow, 45 spänn!). Blä på det. Tur som fan att jag varken skulle iväg, handla eller simma ikväll. Även det hade varit en rätt tråkig historia.

Rundade upp siffrorna lite med mamma, och hade jag inte varit så förbannat hungrig så hade jag nog joggat med henne hem och tillbaka också, jag kom ju igång på riktigt där vid 10km. Som vanligt med andra ord – jag behöver liksom en mil för att påminna benen om hur man gör…

Men men, jag är inte bitter. Det hade kunnat vara värre. Tack och lov låg nycklarna i ryggan och INTE i jackfickan.. Usch jobbiga tanke. Då hade det definitivt fått bli ett långpass..

Summa: 12km, 1.08.06, tempo 5.40min/km, puls 155