Ojdå. Jag visste väl att det skulle bli lite tvister om ”alla kan”-inlägget. För det första, så kul att många nappade och var positivt inställda! Så kul att jag har en massa läsare som är anmälda och ska springa marathon för första gången snart!
För det andra. Är man funktionshindrad, skadad på diverse sätt m.m. så är det ju sannolikt inte möjligt att springa ett marathon. Varför skrev jag då ”alla”? Jo för att med -alla- så fick jag även med de som tror att de är LJUSÅR ifrån ett marathon. Men är man frisk och har viljan så tror jag defintitivt att man kan komma runt ett marathonlopp på 42,2km.
Till nästa punkt. -Komma runt-. Ja, komma runt. Eftersom jag är en distansjunkie så är det ju solklart att man har genomfört ett marathon om man har tagit sig runt 42,2km – även om man har gått häften. Distansen är ju där.
Kaxig 17-årig Miranda efter målgång 2006
Egentligen handlar det inte om vad ”alla kan” utan om vad just DU kan. Är du sugen på ett marathonlopp, vill testa dina gränser och redo för en utmaning – då tycker jag att du kör. Sedan är det såklart inte bra att springa ett marathon om man bara sprungit max 8km innan, då riskerar man att skada sig rätt rejält. Utan med lite mer löpning i vardagen, motivation och vilja så kan du fixa det.
Jag anmälde mig så snart jag började träna löpning. ”Vadå, kan andra springa marathon så kan väl jag också??”. Ungefär samma tankegångar fick mig att anmäla mig till nästa års 161km-lopp. ”Vadå, kan andra springa 100miles så kan väl jag?”. Ibland gynnas man av att vara lite dum och naiv, och redo för äventyr. Ibland väntar folk för länge, är för fega eller tror för lite om sig själva.
Så skippa den där tveksamheten nu – ”Kan jag verkligen?” och kör. I värsta fall kommer man inte runt, absolut, sådant händer. Men då har man åtminstone försökt. Det finns säkert något snyggt citat man kan slänga in här och nu, men jag har inte tid då jag måste dra till jobbet… ;)
Så nu sår vi ett frö till ett kaxigare Sverige. Ibland behöver vi vara lite mer sturska helt enkelt.
För att citera Charlie Söderberg: ”Ta ut segern i förskott”
Det är så jäkla sant! Att ha en målbild är väldigt viktigt. Jag skulle nog inte överdriva om jag sa att alla stora idrottsstjärnor har det. Att mentalt se sig själv göra det är att vara ett steg närmare till att göra det.
Istället för Kan jag verkligen så säger vi: Jag kan verklgien!
Skitbra Cathrin! Vi KAN helt enkelt :)
Vad har du gjort??? Nu har du inspirerat mig att gå utanför min bekvämlighetszon.. Folk gör ju en Ironman, så då borde ju jag kunna? = Jag är nu anmäld till Kalmar Triathlon Ironmandistans……… hjälp!
MOHAHAHAHHA Jippppiii :) :)
Hörru, vi kör Ironmanfika med Alex, why not?
Klart som tusan jag måste springa Lidingö, inspirerande blogg, och säkert med dina tips och pepping så kommer det funka bra. Mitt första delmål är GBG-varvet 2011, är anmäld och har betalt. Tycker gymmandet går så bra så det är svårt att motivera kondis träning i överkant. Du är grymt inspirerande, positiv och glad så det är verkligen något du kan gå vidare med. Nu ska jag rösta på Sveriges i särklass bästa träningsblogg. Ser att du kan lägga in lite mer biceps/triceps träning men ben ser grymma ut.
Jag har så svårt att förstå de som går in på en blogg och väljer att peta i ord och ifrågasätta ordvalet, i detta fall _springa_ ett marathon. Kan man inte bara förstå att det man menar att alla kan om man vill och tränar för det ta sig runt ett marathon? Men de kanske bara är diskussionssugna, vem vet.
Jag har precis börjat löpträna igen och kanske inte kan se mig springa ett marathon _nu_ men med fortsatt träning och vilja så varför inte. Som du säger – andra kan ju.
Tror att många gör felet att de aldrig tillåter sig själva att vilja och tro att man klarar saker för de stannar vid tanken här och nu när det kanske inte går och tappar tron på sig själva. Långsiktiga mål är viktigt och VILJAN. Något verkar du ha och det är härligt att läsa om!
Förövrigt mycket trevligt att få träffa dig vid LidingöLoppet, hör ju annars mest bara om er och era galna (i positiv bemärkelse) upptåg hemmavid :)
Fortsätt inspirera Miranda, för det gör du!
Jag igen. Hittade precis ett (grönländskt)ordspråk som passar rätt bra in (och att tänka på under pannbenspass:
”När du gått så långt att du inte orkar ett steg till, har du bara gått hälften så långt som du klarar av”