Har precis avverkat ett alldeles för stort lass med odiskad disk. Ja lägger man all din energi på träning är det helt klart andra bitar som får lida. Oh well, livet kunde vart värre.

Idag ska jag springa med min förebild, världens bästa mamma och min adept!

Nu är det nästan exakt en vecka kvar till Hässelbyloppet, där hon ska springa runt på sub55! Hon slog ju till med nytt PB på Kistaloppet med 55.12. Det är verkligen kul att träna henne, och hon rapporterar alltid efter passen. Och ja, är på mig innan om jag glömmer att planera något åt henne ”Hur ska jag göra på tisdag? och på onsdag? Och hur ser det ut i helgen gumman??”

Nu i veckan har hon fått köra ett intervallpass och ett lugnare pass med snabb avslutning (så hon lär sig spurta). Så till helgen slog jag på stort. 15km meddelade jag. ”Minst 15km ska du springa mamma.” Längre än vad hon har gjort på flera år tror jag det är. ”Men du ska springa med mig, så kan jag peppa dig!”

Dessutom längtar jag efter henne. Vi har inte hunnit prata mycket sedan jag flyttade in i nya lägenheten, mestadels pga mitt överhektiska liv på senaste tiden. Så 1,5h prat med mamma känns absolut nödvändigt!

Så strax sticker Taxi Miranda iväg. ”Hon hämtar upp dig i ditt hem, vägleder dig i löparspåret och ser till att du kommer hem i löparendorfi-fullt och trött skick ;)”

Så till den stora frågan bara.

VILKA SKOOOR??!!