Man kan ta en kaffe och äta lunch med sin mamma. Eller så springer man med henne på förmiddagen och lagar lussebullar med henne på eftermiddagen. Optimalt :)

Är precis tillbaka efter lite mamma-löpning. JÄKLAR vad sega benen var i början. ”Gumman, vi älskar dig, men ska vi springa igen?!” sa benen till mig innan de också var med på noterna..

Men det var tur att tempot inte var en faktor idag. Även om jag fick in ett flyt rätt snart i benen så var det skönt att ta det riktigt piano, och vi snittade runt 6.15/km. Mamma och jag hade visst också samkoordinerat skor upptäckte vi när vi möttes upp! Jag: storfot. Mamma: lillfot.

Vi joggade på i det friska vädret, och körde dubbla varv runt sjöarna pratandes om allt som en mamma och dotter pratar om: dvs ALLT ;)

..och vilket vinterlandskap det var. Redan i november?! Galet, och trots det vackra vädret var det förvånansvärt lite folk ute. Alla var väl skrämda av minusgraderna?

Vi var tillbaka hemma hos mina päron strax över 14km och mamma hade varit jätteduktig! Trots att hon hade känt att det var lite motigt idag hade hon lyckats bra :) Jäklar vilken marathontid jag kommer att coacha henne till nästa år!

Jag själv joggade hemåt och sa faktiskt pass till mig själv, inga 20km nu. Jag hade utmanat kroppen rätt rejält ändå. Men torsdagens snöskuttande och gårdagens rätt tuffa snöpulsande och nu 15km snöjogg så kändes benen möööra.

Jag stannade klockan på siffran 17km. Chockerande va? Fast med 43km från onsdag och torsdag så blir det ju vackra 60km snö på 3 dagar ;) hihi..

Nu är jag nöjd, och tänkte passa på att kompensera underskottet från gårdagen och dagens löpning. Hmm.. var är naturgodiset?

17km, 1.47, tempo 6.16, puls 151

Någon annan som skuttat i snön?