Efter en lång och rätt påfrestande dag på jobbet var det jäkligt tur att jag hade bokat in en löpträff ikväll! Inte med vem som helst heller, utan NTM-Eric. Varför han kallas NMT-Eric är för att han är tuff nog att kliva upp alldeles för tidigt, bli alldeles för lerig och bli alldeles för verbalt misshandlad av en Nordic Military Training-ledare ;)
Skämt å sido, jag snackar inte skit om Militärträning, jag skulle mig behöva någon som skrek fram lite sådan prestation ur mig… Eric och jag träffades för övrigt på militärträning i somras och har snackat om att ta ett pass, och ikväll fick vi ihop det, kul!
Det gick inte många ordfria minuter mellan varven ikväll, vi hade helt enkelt för mycket att prata om! Båda ska vi ju springa Tec- Täby Xtreme Challenge, den stora heliga 100miles-tävlingen nästa år. Haha vi pratade om äventyr på alla olika sätt, om långlopp, löpargemenskap och ännu mer äventyr. Det verkar vi ha gemensamt ;)
Jag hade noll koll på klockan och blev rätt paff när jag insåg att vi strax skulle upp på 20km, vad tusan hände? Var kom den energin ifrån? Att springa med någon är ju bara guld!
Det blev ju t.o.m ytterligare 1km och tillslut var vi tillbaka hos Erics bil efter en halvmara. En halvmara med NMT-inslag blev det till slut också. Jag insåg hur övertygande jag kan vara ibland ”Eric kom igen nu, jag måste ta en bild på dig när du gör armhävningar i snön” och Eric som den tappre militärtränande gjorde ju precis som han blev tillsagd. Så ser ni vilken tuffing jag fick springa med ikväll. Själv nöjde jag mig med att ta bild… (jag är helt enkelt lite för klen för armhävningar i snön.. men jag lovar att återkomma när jag har bättrat mig..)
Så till slut så blev det helt klart löpningen som räddade dagen. Så slut och sliten jag var när jag gick från jobbet, och så glad jag blev av springandet. Jäklar vad fler människor både inse löpningens styrka, kan bota precis vad som helst!
Tack för ett härligt pass Eric, TEC kommer blir grymt kul!
Någon annan vars dag räddades av lite löparglädje?
Summa: 21km, 1.58.15, tempo 5.38
Min dag gjorde också det!! Jag har haft en riktig sån där pissdag där ALLT har gått fel (eller det var så jag valde att se på allt just idag av någon anledning). Egentligen hade jag lust att ligga hemma och dra täcket över huvudet men jag hade bestämt att jag skulle springa med två kompisar så jag fick lov att pallra mig iväg, mycket motvilligt. Tog första löpsteget och det var som att livet kändes tusen gånger lättare just där och då! Sprang 10 ljuva kilometrar och nu känns livet mycket ljusare, underbart :) Det är som du säger – löpning botar allt,det är bästa medicinen!! Hoppas du mår bra i livet fina Miranda. Stor kram från mig /Marina
Efter en lång och ångestframkallande arbetsdag fanns det bara ett alternativ för att överleva; löpning. Drygt en mil och den var lika skön som alltid. När det är mkt att stå i och man är gråtfärdig är det väldigt skönt att lova sig lite löpning efter jobbet. För då vet man att man kommer må så mycket bättre. Löpning är helt enkelt bästa sättet att rensa tankar. Till skillnad från dig springer jag dock helst ensam, just för att det är mitt sätt att bearbeta för att därefter koppla bort arbetet. Och så får jag så lätt håll av att prata när jag springer…