Söndagen var helt klart en händelserik dag.

Vaknade upp alldeles för tidigt. Eller precis i tid. Men det var alldeles för tidigt. Närmare bestämt 06.45. En söndag!

På plats; Älvsjömässan klockan 08.00. Fick ett par Reebok-skor som jag inte hade räknat med. Bra där. Redo för Discodans med Blossom och Kairo klockan 09. Alla brudarna i salen verkade hur glada som helst. Jag var väl mest ”där”. Jag kunde inte slappna av. Disco. Svåra steg. Nej.

Överlevde discon tack och lov.

Skolkade från Aerobicsen.

Redo för Bodycombat. SÅ KUL. Svettig. Jobbigt. Brutalt. Kvinnan som körde var helt fantastisk. Vilken pondus, vilket självförtroende. Vilken kvinna.

Sedan prisutdelning. Förlorade med 14 röster. STOR BESVIKELSE. Visst. Jag kom tvåa, så jag förlorade väl egentligen inte. Men när det är så nära till första platsen så känns det som en förlust ändå. Surt. Mycket surt. Dock jäkligt glad att det var Mia som vann. Hon är ju faktiskt min idol. 

Valde bort resten av Best of the Best. Kände inte för Bollywood.

Mötte istället upp Alex och Piotr och traskade runt på Hälsomässan. Ingen direkt supermässa. Jag minns för några år sedan; då var det en hel annan rulle på godsaker och give-aways! Nu var det mest hår, hud och naglar. Booring. Var inte på topp.

Blev övertalad att hänga med in på Matmässan. ”Now we’re talking”. Traskade runt och små-åt vad helst jag blev bjuden på; chili-choklad, rökt laxfena, glass, strutssalami m.m. i en salig blandning. Kände mig smått illamående, och man kan säga att det blev en varierad lunch.

Hemma igen. 17.00. Inget superintag i matväg under dagen. Lite sliten från dans och disco. Trött. Sur. Fortfarande besviken. I behov av endorfiner.

SPRINGA?

Springa!

Sticker ut. Har högt tempo. Jag KAN. Jag är duktig. Jag är snabb minsann. Ökar farten. Ökar ytterligare. Det bränner till.

Formligen BRÄNNER AV en mil på 46.19 (4.38min/km). Frustration kommer man uppenbarligen långt med??! Bränner loss besvikelsen över priset. Vem bryr sig? Jag kan fan springa utav bara helvete och det är det enda som betyder något! Trots 65km i benen sedan veckan tillbaka, varav 25km från lördagskvällen så bränner jag bara loss kilometer efter kilometer. Tempo sjunker en aning efter första milen, men det går fortfarande rätt så snabbt.

Springer via Solna Centrum, Solnabron, Karlberg, Vasastan, passerar Centralen, hälsar på Stadshuset, längst med Norra Mälarstrand, via Tranebergsbron till Alvik, vidare mot Bromma Center, Solvalla och Mariehäll. Denna lilla söndagskväll.

Får ihop 20km på 1h38min och snittar 4.56min/km. Bra att förlora ibland alltså, och ladda upp med rökt laxfena?

Ser inte speciellt svettig ut direkt efter heller.

Hemma igen. Sent har det blivit. Firar Ostkakans dag, för att jag råkade visst ha det hemma, och upptäckte att minsann, det var ju ostkakans dag. Schyst timing.

Endorfinhög. Jag ÄR grym. Nice. Jag är bara extremt dålig på att hantera motgångar ibland.

Lägger mig och sover. Det värker i överkroppen från Bodycombaten och det värker i benen från löpningen. Helt slut.

Men det känns grymt. Nya tag. Nu kör vi!! :) :)