Idag är jag ingen Duracall. Verkligen inte.

Fan alltså. Jag måste arbeta med mig själv. Det finns inte många dagar då jag fortfarande inte ”vaknat” till när klockan är efter tre. Och jag var ju inte ute igår heller. Intressant läge. Förra veckan hade jag redan sprungit ett marathon vid den här tiden. MEN. Ibland blir det såhär. Man behöver återhämta sig.

Försöker intala mig att den här återhämtningen är en del av min träning, eller en del av något som jag behöver. Att jag behöver sitta still ibland. Även om det mestadels inte känns så. Det är OK att ta det lugnt ibland. Även om jag inte vill.

Men jag har tack och lov ett kul pass inbokat med en vän ikväll. Så förhoppningsvis ska Duracell-Mirre titta fram tills dess. Vi ska mötas upp vid Medis och köra ett 15km kenyanskt pass. Kanske ska jag börja med att springa dit.. ? Det är i alla fall en Duracell-grej..

Duracell-Mirre på bild..