Motivationsboost

Det var Janne som sa det igår på ultrakvällen, Janne som är initiativtagare till TEC 100 miles.

.. och ju mer jag tänker på det desto mer klockrent blir det.

Precis som jag faktiskt brukar tänka när jag lägger på kilometer hit och dit efter att jag redan har sprungit jättelångt, varför längre? För – att – jag – kan. Jag tror på mig själv och då går det.

På samma gång är citatet klockrent för motsatsen. Tror jag inte på mig själv, hur ska jag kunna prestera? Tror jag inte att jag fixar ett marathon, hur ska jag klara av det? Det är därför jag starkt gick ut och sa att ”Alla kan” för ett tag sedan. Jag tror minsann på alla er därute som vill springa ert första marathon, ni kan. Tro på er själva så ordnar ni det.

Jag tror på mig för att jag helt enkelt gör det. Jag blir också supernervös, rädd för att misslyckas och tvivlar ibland, men mestadels tror jag verkligen på mig själv. Jag – kan.

Kan andra så kan banne mig även jag!!

Kan andra springa 100miles så kan väl jag också? Varför ska man sätta gränser för sig själv? Vi kan ju mycket mer än vad vi tror. Kan andra springa 23mil på en vecka så kan jag också!

Varför ska man hålla på och tänker på argumenten MOT sig själv? ”Alla andra är mer erfarna”, ”Så långt kommer jag ALDRIG palla”, ”Jag är inte så duktig” osv.

Ta steg för steg och tro på dig själv. Man är ju knappast världsmästare imorn, men man kan ju hoppas på att man har tagit ännu ett steg i den riktningen man vill..?

Kan jag så kan du. Kan hon så kan han. Kan dem så kan vi.

Tro på dig själv så går det :)

3 Comments

  1. helt klart!
    de största farorna, hoten, utmaningarna och hindren de finns i vårt eget huvud!

  2. Irina

    Jag måste säga att du verkligen är en peppkälla!
    Jag har precis börjat springa (inne på min 5e vecka, har gått från att knappt klara 2.5 km till att springa 6-7 nu) och jag suger åt mig ditt självförtroende som en svamp! Jag kan med! Sån härlig känsla när man klarar saker man inte trodde var möjligt. :D

    Nu har jag anmält mig till tjejmilen nästa år, det är nästa utmaning och jag är lite nervös.
    Har du några tips på hur man ska värma upp inför ett sånt lopp? Du springer ju mest långa lopp men tänkte om du hade några allmänna råd att ge? Bör jag lägga upp min träning på ett visst vis? Hur ska jag få bukt med nerverna? Vätska?

    Vet inte om du haft ett inlägg som handlar om kortare lopp, men vore roligt om du kunde skriva lite om det :-) Tror inte jag är den enda som undrar.

    Fortsätt vara så inspirerande som du är!!

    Hälsningar
    Irina

  3. Jessica

    It’s all in ours heads!
    Själv möter jag på rätt mycket ”Men OJ det skulle jag aldrig kunna…” och det blir för mig än mer verkligt, att det vi får och har för oss, så blir det, på gott och ont.

Comments are closed.