Det tog mig nästan exakt 2h att inse att man inte alltid kan ha en bra dag.
När första 3km kändes förjävliga, när jag vid 5km svor över hur grått och fult Lidingö var, när jag vid 8km var redo att sätta mig på t-banan hem från Stadion, och när jag vid 10km äntligen fick sol men svor över den – "aha NUU kommer solen, när det enda jag vill göra är SKITA I DEN HÄR FÖRBANNADE LÖPNINGEN?!"
Okej.
Jag vet faktiskt inte varför. Kanske för att det blåste, benen var tunga, jag var trött, jag var ensam.. eller något annat, men idag stämde absolut ingenting? Jag tror inte jag har varit såhär less på löpningen överhuvudtaget sedan jag började springa igen i början av förra året.
Vid 12km hörde jag mitt namn skrikas, och det var Marika, Alex triathlonkompis som hojtade till. Jag minns speciellt hennes kommentar på IronmanVsDuracell-inlägget, det var så fint (tack igen!). Så vi snicksnackade lite, och därefter höjdes mitt humör. Dessutom gjorde solen mig glad efter en stund igen.. och det var faktiskt riktigt vackert vid Hagaparken idag.
Men ändå. Det var tunga ben som släpades idag. Så mycket som jag kämpade för att få ihop dessa 20km idag, inte i närheten av så mycket kämpade jag under förra lördagens 50km.
Men men. Man kan inte alltid ha en bra dag alltså?
Dagens lärdom. Ibland suger det. T.o.m jag kan hata löpningen. Förvånade mig själv helt ärligt.
Jag önskar er motsatsen under er tur i löparskor idag!
Ditt peppinlägg motiverade iaf mig till 18 fab. kilometer i strålande sol idag, tack – annars hade jag kört klasser på SATS för de har någon eventdag.
Det är trist med sådana dagar, men ”känner” jag dig rätt (kan man ens säga som en person man aldrig träffat?) så är du pigg och på g imorgon igen. Lite mat och en extra chokladbit så blir nog den här lördagen fin med! Ha en jättebra eftermiddag/kväll!
Men haha, chilla, du råkade väl bara välja att springa i fel riktning ;) Om du valt medvindsväg hade du gillat det, I’m sure, du får peppa upp dig med det. Säkert inte benen eller löpningen du lackade på idag, bara de övriga förutsättningarna (fult Lidingö, ful väg, trög vind, osv)
Det kommer såna dagar med, när man bara vill skrika att man skiter i alltihopa. Men då får man tänka på att man själv valt att springa, och varför skulle man välja något som man hatar, alltså måste man gilla det och då kommer man ihåg att det är roligt :D eller nåt sånt. Den brukar jag köra när jag tycker det är trist iaf, ibland hjälper det faktiskt.
På´t igen bara.Själv somnade i soffan i löparkläder, och vaknade två timmar senare,insåg att jag nog var för trött för att träna..//man får ta sådana skitdagar,kravla sig upp ur h…vetet,för runt hörnet lurar runners high,,gött att du skriver,även fast det går åt pipsvängen,,för man vill ju alltid att det ska flyta på..din blogg hjälper mig att hålla löparhumöret så här i senvintermörkret//Mats
Jag upplevde något liknande idag. Sega ben och fyyy vad motigt (trots medvind). *mutter, mutter, gnäll*
Sprang i nytt område med en kompis och var nog osäker på var vi egentligen skulle (kontrollfreak). Plötsligt kom vi fram till SKOGEN och där förvandades jag från trög snigel till gasell. Benen trummade på och jag sträckte på ryggen. Träd! Inga fula bilar och betonggrå hus. Inte ens en vurpa fick mig på dåligt humör!
Min kompis bara skrattade .. inser att jag aldrig blir någon asfaltsloppa, är en skogslöpare. :)
..bara att bryta ihop och komma igen mirre..ska själv ut i vintermörkret,får bli så när man sover bort halva eftermiddagen..förra kommentaren försvann tydligen, vad jag då ville förmedla var att du inspirerar till nytänk om man själv kör fast emellanåt via en suverän blogg//Mats
Tack Mats, du är verkligen go! Hur gick det för dig i vintermörkret till slut?!
Livet (och löpningen) går upp och ner.. och kanske uppskattar man topparna mer om det är några dalar ibland. Imorgon känns det bättre! Din roliga kommentar på Januarijoggen om hur svartklädda vi alla var inspirerade iaf mig. Idag köpte jag en skitsnygg rödorange vindjacka. Halva priset. Den ska invigas imorgon. Tack för det! :)
Haha härligt! Kom med framöver så man får se den ;D
Tänker att det inte är hur det känns utan vad man gör som räknas! Bra jävlaranamma där att inte falla efter utan köra klart! :) Inspirerande!
Tack AKA!
..ut kom jag, men min vana trogen utan broddar, ett par kilometer sen gav jag upp..halkan blev för svår,,tog lite revansch med en snabb 7 km.are dagen efter..filmfestival i stan och träningen fick ge vika..//ha de gött//Mats