Ibland räcker en liten artikel eller ett litet blogginlägg.
Sedan är jag gone.
Börjar fundera på vad jag vill.
Vad jag vill åstadkomma. I träningsväg.
Det finns så mycket idéer kring drömmar och visioner. Vissa hävdar att man måste specificera sig annars händer det aldrig. Andra tar det som det kommer.. och vissa låter drömmarna helt enkelt komma till dem, ett blixtnedslag, en idé, en vision, en utmaning.
Jag vet bara inte.
Jag kan i alla fall inte specificera det.
Jag har absolut en vision om min träning. Men jag har inget FAST skrivet i stjärnorna. När jag har vänner runtomkring mig som stenhårt satsar på Ironman, marathonrekord och svenska rekord – så funderar jag…frågetecken?
Jovisst, jag vill också sätta personbästa och jag vill också klara av tävlingar. Jag vill också rada upp resultat efter resultat.
Men jag sätter inte all kraft bakom EN tävling. För att jag vet inte vilken det skulle vara i så fall. Jag har inget långsiktligt mål på det sättet. Jag har inget ”it”-mål.
För att jag misstänker att det inte går att tillfredsställa min äventyrliga sida med en tävling, en upplevelse. Jag vill uppleva mest hela tiden. Jag vill springa 10 häftiga utmanande lopp inom 2 år.. inte bara träna inför ett.
Inom 5 år hoppas jag att jag har gjort flera otroliga saker i mina dagar. Prestationer. Upplevelser. Minnen för livet.
Visst blir det en kompromiss. Att satsa och avverka en hel del lopp/upplevelser än ett lopp helhjärtat. Men så funkar jag. På samma gång som jag skulle vilja springa 10mil här så vill jag springa dem i en annan världsdel, eller nattetid eller på väg till landet, eller borta i Italien.. eller allihopa.. Överallt. Eller något annat kul. Hela tiden.
Jag vill helt enkelt allt just nu. Eller möjligtvis mycket. Eller typ allt mycket hela tiden.
Vi får se vad som händer helt enkelt. Med driv kommer man långt. Med driv, vilja och ett litet mått sunt förnuft kan man nog komma ännu längre.
Jag hoppas jag kommer långt helt enkelt. Vad jag nu än får för mig att göra..
(I väntan på blixnedslaget, ”tecknet” eller Utmaningen numero 1)
Jamen, har du funderat på att för många är DU och just där du är NU som är ”målet” och ”utmaningen numero 1” för många? Att dag efter dag – vecka efter vecka kunna springa låååångt och läääänge. En mara där och en halvmara där. 15km sådär superlätt och milen på vägen till jobbet. Ett slags ”Mängdmål” där du KAN.
Vet inte riktigt vad jag ville säga med det men var tänkte det lite som en tankeställare.. jag ser ju givetvis fram emot att få läs om ditt blixtnedslag, idé eller insikt om vad du menar gör härnäst! :)
Kom att tänka på dikten ”I rörelse” av Karin Boye:
”Den mätta dagen, den är aldrig störst
Den bästa dagen är en dag av törst
Nog finns det mål och mening i vår färd –
men det är vägen, som är mödan värd
Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast
På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr
Oändligt är vårt stora äventyr”
Som en yogaguru sa: ”Keep practice and it will all come to You!
Hittade till din blogg igår via ett tips på jogg.se, och ville bara säga att den är fantastisk! Så sjukt inspirerande, och framförallt om allt det roliga. Precis vad man vill läsa =)