Igår när jag var på gymmet igår så fascinerades jag av folket. Det var smockfullt. Precis som alltid i januari alltså. Folk överallt. Kroppar överallt. Tajta kläder och framförallt speglar. Jag speglade mig mer under en halvtimma där än under en hel dag (helt ärligt). Denna fixering. Alla speglar sig. Hela tiden.
Jag hade glömt bort det, ni vet ju hur sällan jag går på gymmet.
Jag kom faktiskt på mig själv med att stå och inspektera olika kroppar. Rumpor, magar, axlar osv. Någon hade en supersnygg platt mage, någon annan hade supersnygga vältränade ben, en tredje hade jättefasta och fina bröst (oj får man skriva sådant?).
Vad vill jag komma fram till?
Jo. Jag såg alla dessa vackra kvinnor. Snygga kroppar. Precis som i resten av samhället, där vi bombas av kroppar och kroppsfixering. Jag har själv varit i fällan och varit extremt fixerad vid min kropp, på den nivån där jag nästan förstörde den.
Så när jag stod där och "inspekterade" så blev jag otroligt stolt över min slutsats. Jag såg mig själv, gav mig ett leende och kände mig varm inombords. Jag må inte ha den plattaste magen, snyggaste brösten, längsta och mest slanka benen – men jag skulle aldrig byta! Aldrig. Jag vill se ut som jag gör. Det insåg jag. Där och då.
Jag, jag, jag. Jag är jag. Jag har mina superben som jag är så tacksam för, en kropp som håller. En kropp som ger vad jag ber den om. En kropp jag tycker ser bra ut. En kropp jag matar med bränsle. En kropp jag är stolt över.
En kropp jag är stolt över och ett maskineri! En maskin!
En maskin och kropp som jag är stolt över när jag för första gången i hela mitt liv SLUTAT fixera mig vid den. När jag äter och tränar precis vad jag känner för. DÅ uppenbarar den sig.
Då uppenbarar det sig det där man strävar efter. Harmoni. Stolthet.
…och tänk att jag en gång misshandlade den så hårt. Men det är glömt och förlåtet. Vi har en livslång vänskap framför oss.
Var stolta över era maskiner kära vänner. Alltid.
Jag blir så klok av dig. Tack. Du är en fantastisk förebild.
Hej Miranda! Du är min största förebild inom löpningen – verkligen. Det är så härligt att du, trots att du bara är 1 år äldre än jag, har så mycket visdom att dela med dig av! =)
Den här veckan ska jag, efter att ha tränat (löpning) varje dag hela hösten, ta en vilovecka. Det känns jobbigt – JÄTTEJOBBIGT! Har du några uppmuntrande tips?
Om du skulle vara intresserad av att ta en löptur tillsammans framöver får du gärna maila mig. Jag bor i Uppsala!
MVH /Emelie
Kul tanke! Visst finns det speglar sa kollar jag i dem men finns det inte saknar jag dem inte. Kom precis att tänka pa ett friskis pass jag var pa för ett par dagar sedan – spegelfritt till 100% och märktes nagon skillnad i min träningsniva? nope. Hade med största sannolikhet varken gjort mer rätt eller fel i övningarna pga spegelbilden.
Tänk om alla kunde tänka som du!
Såg på reklamen på tv idag att SATS har ett nytt pass som heter dynamic training for runners, är det något som du provat? :) Kram
det är så underbart att du kan vara så öppen om sånt här på din blogg! jag har också haft perioder då jag inte haft en sund syn på min kropp, men det är tyvärr något som jag haft svårt att erkänna – både för mig själv och andra.
Är så avundsjuk på din kropp! Skall vara stålt över det du har byggt upp!
Hur långt tycker du man skall springa per dag för att det skall ge någonting? Jag springer tills jag inte orkar mer(allså inte allt för långt) men jag skulle behöva tipps för att ta sig över den tröskeln, då jag vet att jag är trött, men även vet att jag skulle kunna springa samma rundan en gång till…(förstår du vad jag menar!?) Lite peppningstipps helt enkelt!? =)
Väl talat/skrivet.
Kram på dig!
/Paula
Apropå bröst så gissar jag att väldigt många av de ”fina och fasta brösten” man ser på gymmet är fusk. Herregud, om ngn ligger på rygg i bastun och brösten pekar rakt upp som två fotbollar…eh ja så beter sig inte mina bröst iaf! hahah
Jag är också glad och stolt över min kropp – och nu när jag har något knas i höften så att jag inte får springa och har jätteont – då undrar jag ju varför jag nånsin bekymrat mig över mina gropiga lår… Det viktiga är ju att kroppen fungerar!
Vilket härligt inlägg Miranda!! Härligt med unga tjejer som är så toknöjda med sig själva som du är. DU är en förebild för alla unga tjejer!