Jag har ju tränat med massa folk den här veckan. Mia, Tessan, Thomas, Alex och Julle. På bara 3 dagar. Oftast är det så. Oftast är jag faktiskt löjligt bortskämd med träningskompisar.
Men så. Tänkte jag. Fasiken att jag skulle ta och springa ett långpass själv i helgen. För – en – gångs – skull. Det är sällan.
För att hotta till passet lite så tänkte jag åka med två polare ut till Lidingö i morgon (de ska ut på test och grejer) och påbörja mitt pass därute. Kanske springer jag först en runda där (har ju trots allt bara sprungit på Lidingö två gånger i mitt liv – Lidingöloppet 2006 och 2010) och sedan betar jag av mark tills jag är hemma. Låter ju faktiskt riktigt skoj.
En STOR FÖRDEL med långdistanslöpning är verkligen att man får se mycket. Man kan ta sig tvärs över stan, springa mellan olika orter och helt enkelt roa sig med att avlägga en massa, massa distans.
Som nu i mars när jag ska springa längst med hela Algarvekusten. Kan man tänka sig något häftigare, eller större fröjd för ögat?
Hoppas Stockholm bjuder på sin vackraste sida under morgondagens lilla upptäcksfärd.
Utmaning, spring på ett nytt ställe även du i helgen!
Redan planerat faktiskt :-) Och jag måste tipsa dig om tävlingen yours truly (har länkat till den från min blogg, det ville inte klistras in här) 50km var du vill, nu på söndag, sedan reggar du resultat på hemsdian. Mer för skoj än vinna uppenbarligen. Är du med?
Jeg har lenge fundert på hvor du løper, om det er de samme rutene hver gang eller om du varierer veldig? Det er kult å kunne se løperuten din på kartet!
Det ska jag banne mig göra! utan karta och bara springa (och om det är kallt, ja da far det la bli innomhus i en hall).
Ja den där Mia är fin att springa med har jag hört ;) Hat så kul för dig själv. Jag tror jag satsar på något i grupp för ovanlighetens skull :)
Kram