Jag vet inte ens hur det hände. Igår var jag så trött att jag inte ens pallade gå och möta mamma efter jobbet, utan skippade att promenera de där extra 2km. Idag sprang jag marathon igen.
Vaknade trött och seg. Sen förstås, kastade i mig mysli och kaffe. Trött. ”Jäklar hur skulle detta gå?” jag skulle ju springa med järnmännen, de är ju snabba!
Precis som jag trodde drog förstår Alex och Thomas upp tempot. Fast egentligen inte, det var ju ganska ok tempo, kring 5.45min/km men jag fick slita! Jag hade hög puls, tunga ben, slitsamma steg och jag tappade dem i uppförsbackarna. Undrade hur länge jag skulle orka med.
Bet ihop och insåg att jag skulle få kämpa mig fram till Hammarby Sjöstad. Motiverade mig. Bara 15km Miranda, det fixar du. Förstod dock inte varför 5.40tempo slet så hårt, men jag hade hög puls och kände mig nästan snudd på grinig och sur. Jag hade inte fått ha ett bra löppass på evigheter ju?!
Exakt 14km var det till Nautilus i Hammarby Sjöstad. Vi störtade dit i 5.37-tempo. Grabbarna drog iväg och skulle sitta i spinningcykeln 2h.
Vi halvbestämde att vi skulle ses där om 2h. Jag vet inte vems dumma idé det var egentligen…
Hursom. Jag frös otroligt mycket när jag stack därifrån och jag var alldeles för trött för att ens försöka hänga i Hammarby Sjöstad i 2h, så jag satte av hemåt. I fart. Kallt!! Sicksackade mellan folket på Söder och avverkade mina 6 km till centralen. Ungefär där, efter 20km löpning, njöt jag för första gången. ÄNTLIGEN.
Fick in ett flyt och började tänka på att vända tillbaka?
Haha skrattade åt mig själv och insåg att jag borde låta andra människor göra mina val…
En snabb kaffe och en varmare Miranda vände tillbaka. Fick hejarop från 4 IF Linnea-löpare och hejade tillbaka! Solen kom fram och helt plötsligt kändes ju allt mycket enklare!
Sprang en extra runda längst med Årstaviken och mådde absolut bästa runt 25km. Fortfarande utan tanke om någon riktigt lång distans. Grabbarna hade snackat om 5km efter spinningen så det var det jag var inställd på.
Så där någonstans mellan 25-30km så började glädjen komma över mig. Jippi! Trots träningsvärken och tröttheten så kände jag mig glad! Motiverade mig helt enkelt med att jag är förjävla bra ibland!
Men jisses vad sjukt det känns ibland. Ju längre jag sprang desto bättre kändes det till slut. Mer och mer kraft i benen. Glad som en lärka valsade jag in på Nautlus för att möta upp de stackars spinnande pojkarna. De var helt slut och svettiga och jag var ganska nöjd och glad med ankommande 5km.
Men så får jag höra att de vill springa längre?
Hoppsan?
Okej?
Så vi drog igång benen igen tillsammans. Snabbt!
Förvånande nog gick det. Jag slet för att hänga med ena stunden och drog upp tempot i nästa stund. 5.17min/km, 5.12min/km, 5.03min/km, 5.11min/km. Tyckte jag var rätt bra gjort av oss alla tre som hade kört på rätt så mycket redan innan.
Passerade 35km och visste att du jäklar var det marathon som gällde! Jag stannar aldrig mellan 35 och 42km! Passerar man så får man stå sitt kast ;) Så är det bara.
Fightades! Jag och Thomas lämnade Alex i Vasastan och fortsatte vidare. Thomas vek av sedan och så var det bara jag. Jag och mina 4mil i benen. Återigen. Stolthet. Lite känslan av ”hihii” och känslan av chock!
Låten drog igång ”In your head” och jag ökade takten. Starkast på hela dagen hade jag varit mellan just 30 och 40km. Smällde på och klockade mina två kilometer på 4.42min/km och 4.40min/km!
Jag hade kämpat mig till ett marathon och kände jag alltså helt ärligt grym! En sak är att springa marathon när det är enkelt, men nu hade jag KÄMPAT. Snabbt hade det gått också i träningsväg. 42,2km i 5.35tempo. Yeah baby! Nu kommer kraften!
Så lyckligt endorfinhög sitter jag nu och laddar inför middagen. Bråttom blev det också. Men det är sånt som händer när man råkar springa bra mycket längre än tänkt ;)
Summa: 42,2km, 3h55min, tempo 5.35
Hoppas alla andra har njutit av sin löpning idag också!
Miranda, Alex och jag pratade faktiskt om varför du bestämt skulle springa bakom oss hela tiden och vi kom fram till att du måste gillat att ligga där. Vi trodde aldrig att det berodde på att du var seg…
Haha.. sååå seg ;)
Säger det ännu en gång
JÖSSES!
Åh tack så jättemycket!!
Nja, eller jo ja. 33 jobbiga kilometer i strålande sol! Dumt att klaga!
Imponerande sprunget och nästan ännu mer imponerande skrivet. Har följt din blogg till och från i tysthet och nu finns ett långpass mellan Varberg och Göteborg på gång.
Skulle vara en höjdare om du som en långdistanslöparlegend kunde ta med dej Iron Man Alex och leda truppen från den gamla danska föstningsstaden Varbeerg till det forna svenska fästet på Västkusten Göteborg.
9 april. 88 kilometer.Ginstleden/Säröbanan. Förhoppningsvis vår och varmt.
För det första, STORT TACK till komplimangen långdistanslöparlegend. Inte ser jag mig som en sådan, men det är väl drömmen :)
Vet du, jag skulle jättegärna göra en sådan grej. Verkligen! JAg har dessutom vänner och släkt både i Varberg och Göteborg så det hade varit jättekul att komma ner och slå många flugor i en smäll. Har hunnit snacka med Alex och han tyckte också att det lät skoj.
Problemet är datumet. Just den 9 april är då jag springer Tec 100miles, min absolut första ultralöpartävling. Så tyvärr måste jag säga nej pga det :(
Men det hade varit superhäftigt. Kan det gå som höstevent också? ;)
Måste kännas härligt att först behöva kämpa så och sedan få till ett så skönt flyt! Jag gjorde distansrekord när jag hängde på MarathonMia och Running Sweden på 30 km på Lidingö. Lugnt och skönt tempo och en riktig toppendag!
Grattis till distansrekord! Hoppas föreläsningen var givande, hade gärna lyssnat själv :)
hurru du kan ju ta och ändra i din beskrivning om dig själv längst upp där det står ”miranda” att distansrekordet snarare är 92 km och inte 71 :) låter så mycket fränare! ;)
Tackar! ;D
Ojojoj, jag har sagt det förut men jag säger det igen, du är så inspirerande!
din blogg är SÅ bra och du är SÅ grym!
Tack så jättemycket Vanessa :D
Åh tack!! ;D
Men wow, du är så grym!
Tack Ida, tack! :D
Ser fram emot när jag kan springa långpass igen.
När springer du en ”riktig” mara nästa gång? Dvs, utan en massa pauser. Typ ett lopp :)
Denna innehöll faktiskt bara en paus, det närmaste ”riktigt marathon” jag har sprungit på ett tag. Nästa riktiga blir Rom Marathon, men den ska bara gå på sub4h. Nästa satsande mara blir nog Stockholm, ett tag dit med andra ord!
Hoppas du kan börja springa längre och längre nu Zandra :)
The post is absolutely fantastic! Lots of great info and inspiration, both of which we all need! Also like to admire the time and effort you put into your blog and detailed info you offer! I will bookmark your website!
sjUcJsEp
sjUcJsEp http://www.2JiIO0O8Tb6IW66HK1Z9M2.com/
[url=http://www.2JiIO0O8Tb6IW66HK1Z9M2.com/]sjUcJsEp[/url]
I purchased the particular pizzazz runescape gold to find a artistic coworker and she or he likes the entire group. Awesome!!
all of these rusty hearts gold are perfect!! i enjoy them plus they usually go hunting fantastic through things. just the thing might be really do not take these people when it’s raining/snowing/icing/slushy.
Wow! Thank a person! I always desired to write on my blog something like that. Can I implement an element of your article to my own site?
christian louboutin outlet
lanoe
S I C.kr Christian Louboutin are designed for women who aspire to fashion.
Post title Texas TERA
Life with Kittens Purrfect Tales
Ares 2.0 Aresduezero Il mestiere della moda
Sola RegionTour Andreas Tendenes
GodSon
May 2013 Couple portrait photography in Paris day
50 PriceBoom.ru PriceBoom.ru
A. 1
desocupa
spectaclecabaret04cabaret88.jpg