Nej idag blev det inte direkt enligt planen. Ni vet ju att onsdagar brukar bli mina halvmaradagar mitt i veckan, och senast förra veckan drog jag ju loss en halvmara halenkelt i 5.20fart. Idag så kapitulerade jag redan på väg hem från jobbet!

Hela dagen har jag känt av träningsvärken från hell i samarbete med trötthet. Inte optimalt. Men ändå. I löparskorna skulle jag.

Plus är toppensällskap i form utav Thomas , dessutom var det ganska varmt ute och jag klarade faktiskt av att springa 13km med cement i skorna. Pulsen var låg också.

Så egentligen fanns det ork men benen var bara omedgörliga. Det har varit mycket löpning på sista tiden och i samma veva har jag dragit igång med mer styrka än på evigheter. Jag antar att det är därför. Men men, jag antar att 13km supersvår cement-löpning egentligen är bättre än 22km piss-enkel-pinnande-ben-löpning. Även om jag föredrar det sistnämnda. Haha.

Men men, snart kommer medvinden! Nu firar vi snart torsdag igen, och veckan har hittils ändå inneburit 4 mil.

Dessutom, ni vet – ju djupare dalar desto högre toppar? Right?

Summa: 13km, 1h19min, tempo 6.08, puls 154